Hunden Creamie rymde och var borta i nästan ett dygn. Helena Wikström är dotter till hennes ägare, som bara dagar tidigare skaffat hunden som sällskap på ålderns höst.

– Jag skulle hälsa på pappa och träffa hunden, men när jag öppnade dörren så gick det väldigt fort. Hon smet ju och där startade hela det här sökandet, säger hon.

Klockan var då strax innan tio på måndagsförmiddagen.

– Vi var fyra personer och en sökhund. Men vi sökte bara på Bergnäset. Vi hade inte en tanke på att hon skulle springa till andra sidan älven, säger Helena Wikström, som efter fyra timmar skrev ett inlägg med en efterlysning på Facebook.

Då fick de flera tips. En man satt och pimplade såg vad han trodde var en vit räv – tills han såg rosetten.

– Han försökte vissla på den, men då stack hon åt andra hållet. Men han hade en spårhund och kom och hjälpte oss att söka under kvällen, säger Helena Wikström, som fortsatte sökandet runt Östermalm och Skurholmsfjärden.

De små hundspåren i snön, som dottern Jennifers schäfer Bamse nosade efter tills han blev avlöst framåt kvällen, ledde ut på Björkskataleden till Björkskatan och över Sinksundet.

– Vi spårade ända till Hällbacken och tillbaka! Creamie har verkligen varit ute på sightseeing. Man kan skratta åt det nu, men det var fasiken inte roligt, säger Helena Wikström.

Mannen som satt och pimplat tidigare anslöt med sin spårhund vid 17.30. Men gruppen hade framåt 21.30 tappat spåret i området runt isen nedanför Björkskatan, där Creamie enligt observationer från andra Luleåbor kan ha stuckit mot Porsön och vidare till Mjölkudden.

Men hon hittades till sist på Björkskatan, av en dam som lockade med ost.

– Vi såg ju spåren på isen och har följt dem i alla riktningar. Men resultatet kom på en altan. Det var lite ost som krävdes för att få henne att stanna, säger Helena Wikström.

Efter den svåra pärsen är hunden ändå vid god vigör.

– Öronen var jätteröda och hon har ont i trampdynorna, men hon har fått färgen tillbaks och man ser ingen förfrysning. Hon är som glad, men lär ju sova i en vecka.

Hon vill särskilt hylla några hjältar.

– Min dotter Jennifer och Bamse har sökt i nästan ett dygn. Men det blev ju mörkt och då var det svårt. Stort tack till Conny Edeving och mannen med spårhunden för all hjälp. Det slutade lyckligt till sist, säger Helena Wikström.