1966 publicerade tidningen Se en rangordning över Sveriges idrottsstäder. Det var ett ambitiöst försök, signerat bland annat av radio- och TV-profilen Tommy Engstrand, som efter att ha granskat 48 olika idrotter placerade Luleå på 133 och sista plats.
Det fanns dock en liten strimma hopp. I en artikel utpekades en tioårig lintott som "minigolfens Roger Magnusson". Rubriken löd: "Osten är det stora framtidshoppet".
Lars Bergström brister ut i skratt. Denna utgåva av den kolorerade tidskriften Se, känd för sina långa reportage och lättklädda damer, fick han nyligen i present av sonen Joel.
– Min mamma klippte ut och sparade artikeln, men resten av tidningen tyckte hon inte var något som en 10-åring skulle ta del av.
Profetian från rubriken skulle med tiden bli besannad.
I början kallades den för östra stadsdelen. I folkmun omnämnd som Luleås Jerusalem för antalet frikyrkor. I dag finns bara mormoner och Jehovas vittnen kvar i området.
Bergviken började befolkas efter den stora stadsbranden 1887. Det var bostadsbrist och arbetet med den nya stadsplanen försenade byggnationer. I det läget fick några arbetarfamiljer köpa mark till egna hem. 1891 fanns det 46 gårdar.
Den nya stadsplanen för Bergviken fastställdes 1928. Gatunamnen hämtades mest från växtriket. Myrgatan, Klippgatan och Ängsgatan upplyser om markförhållanden, medan Källgatan mycket riktigt ledde fram till en kallkälla.
1926 anläggs stadens stora idrottsplats, Skogsvallen. Området intill Björkskatafjärden avsätts för villabebyggelse.
På 1930-talet tog byggandet fart. 30 år senare byggdes Luleås dåvarande största bostadsområde på ängsmark intill Mjölkuddsberget. Inspirationen hämtades från bostadsrättsföreningen Ankarkrona på Mjölkudden. Brf Kallkällan bildades 1968 och är i dag den näst störst bostadsrättsföreningen i hela Norrbotten med 429 lägenheter.
På mammas gata fanns det fem stycken Lars. En fick heta Stor-Lars, medan sedan krävdes det nytänkande. Lintotten med det runda ansiktet kom att kallas Osten. Smeknamnet har följt honom genom livet.
– Golfängen låg på andra sidan vägen från mitt hem. Jag brukade säga att jag hade egen ingång. Det fanns ett hål i staketet, där en sexåring enkelt kunde krypa in. Jag spelade minigolf varje dag tills jag kom i tonåren. Sedan handlade mest om fotboll och ishockey, berättar Lars Bergström, 64.
En stor del av ungdomsåren utspelade sig på Bergviken. Där låg skolan och han kan fortfarande minnas känslan av att få sin första IFK Luleå-overall, blå med vit stjärna. Han fanns på läktaren när IFK Luleå kvalade till fotbollsallsvenskan 1970.
Lars Bergström är övertygad att de dagarna kom att förändra idrottsstaden Luleå. 1970 fanns det individuella idrottare i eliten; skidåkaren Sven-Åke Lundbäck, simmaren Ingrid Gustafsson och höjdhopparen Ingemar Nyman.
– Men på den tiden var det svårt att tänka sig att Luleå skulle tillhöra toppen i en av våra största lagsporter. Det är klart att det var inspirerande att få var med om folkfesten när över 10.000 personer kom till Skogsvallen för att heja på sitt lag. IFK Luleå visade att det var möjligt.
Bara några kvarter därifrån invigs samma år Luleås första ishall som fick sitt namn från kvarteret Delfinen. Där lades grunden för en framgångsrik idrottshistoria.
– Jag tillhörde A-laget när klubben hette Groko, men var nog för omogen för att lyckas. Min förebild var Lennart Wiklund. Han var min gymnastiklärare på Bergviksskolan samtidigt som han var tränare i IFK Luleå. Det är därför jag ville bli idrottslärare. När jag blev antagen på GIH slutade jag spela hockey.
Som tränare blev Lars Bergström desto mer framgångsrik. Under 23 säsonger fick han uppleva 14 seriesegrar. Höjdpunkten kom när Luleå Hockey vann sitt hittills enda SM-guld 1996. Året efter vann Plannja Basket sin första final.
En ny jämförelse av Sveriges främsta idrottsstäder skulle placera Luleå i toppskiktet – speciellt om det togs hänsyn till folkmängd.
– Jag har haft turen att få omge mig med bra organisationer, duktiga ledare och spelare. Men visst kändes det overkligt när jag som ansvarig tränare för första gången ställdes mot Brynäs och Leksand som var klubbar som jag sett upp till. I dag finns det fog för att påstå att Luleå har en av de ledande positionerna i Hockey-Sverige.
I sitt liv verkar Lars Bergström ständigt återvända till Bergviken. Första jobbet var idrottslärare på numera nedlagda Bergviksskolan. Han har bott på flera adresser i området.
– Det är klassiska arbetarkvarter. Varje stadsdel har sin prägel. På Bergviken är det idrotten. Inte bara för närheten till Skogsvallen och Coop Arena utan också för att här finns utrymme för spontan idrott. Det är ingen självklarhet i nya bostadsområden. Det är kanske inte så konstigt att jag har trivts här. Jag kommer antagligen att sluta min dagar där, säger han och nickar mot omsorgsboendet på samma plats där Bergviksskolan en gång låg.
Vi är på väg till två ur-bergvikare, enäggstvillingarna Karl-Gustav och Lars-Erik Engman. De har bott på samma tomt i hela sina 71-åriga liv. I dag bor de på varsin sida av ett parhus på Blomgatan.
Farfar Gustav lät bygga första timringen som på den tiden betraktades som en sjötomt med en stor jordgubbsodling, vars avkastning såldes till krogar och affärer. På andra sidan järnvägen och Gammelstadsvägen låg Skutviken.
– Jag minns när det pålades dag och natt för att skapa mark till Bil & Traktor, minns storebror Karl-Gustav.
Bröderna beskriver sitt bostadsområde som en idyll med ett spännande slakteri som närmaste granne. I dag står där en postterminal.
– Jag tycker att Bergviken har en själ, men en del har gått förlorat genom åren. Förr åkte vi skidor nerför Klintbacken och besökte Barnens dag på Folkets park som låg vid campingen intill Skogsvallen. Numera besväras jag mest av trafiken. Folk kör på tok för fort längs Blomgatan. Det är inte lika trivsamt som förr, säger Karl-Gustav.
– Bergviken är byggd i en tid när inte alla hade en egen bil. Det ställer det till problem i dag. På Majvägen är det nästan omöjligt att ta sig fram bland alla parkerade bilar, inflikar "Osten".
– Förr fanns det gott om profiler, tillägger Lars-Erik. Kommer ni ihåg Mäler som tillverkade sprängmattor? Eller Mejjers med alla katterna eller Smålanders kola? Det fanns så många profiler att om jag berättade om alla skulle det inte rymmas i tidningen.
Tidigare avsnitt.
Läs mer: Malmudden: På besök i Luleås första folkhem
Läs mer: Lulsundet: På visit hos en 60-årig skönhet
Läs mer: Örnäset: På vandring längs Sveriges farligaste gata