LÄS MER: Misslyckandet: Polisen blir färre
LÄS MER: Polisens hjärta släcks - "för snabbt"
06:58, söndagen den 31 januari, rullar en polispatrull in i ett garage bakom polishuset i Luleå. I bilen sitter polisen Erik Lampinen som är klar med nattskiftet. På stan är det mörkt, kallt och tyst. Men under natten har Luleåpolisen bland annat gripit en man som ska ha kastat en kniv på en annan man.
– Det var rätt lugnt ändå, trots att det är lönehelg, säger Erik Lampinen när NSD mötte honom på jobbet.
Just det här passet får han sluta i tid. Annars är det den ständiga övertiden ett stort skäl till att tröttnat på jobbet som patrullerande polis i yttre tjänst. I höstas började han grubbla och snegla på andra branscher. Redan dagen efter det sista passet började han en provanställning på Kronofogden.
– När jag blev färdig polis så hade jag någon vision om att det här kommer jag att syssla med tills pensionen – punkt slut. Och jag såg mig själv i yttre tjänst under väldigt lång tid framöver. Men det har väl sakteliga grusats, framförallt nu på slutet.
Erik Lampinen är ett levande bevis på att även unga poliser lämnar kåren. På kort tid har ovanligt många lämnat yttre tjänst i Luleå. Lampinen har jobbat i drygt sex och ett halvt år, men så här illa har det aldrig varit tidigare.
– Nej det har det inte. Det var bättre med folk när jag började.
Det är många ansikten som har kommit och gått på yttre tjänst i Luleå. Erik Lampinen och hans kollega gjorde ett försök att lista alla som hade försvunnit genom åren.
– Så vi tog fram papper och penna och skrev. Det var över 50 namn som antingen har slutat eller fått någon annan tjänst i huset. Det är förmodligen inte alla heller.
Till vardags är han en gift flerbarnspappa. Livspusslet har blivit svårare att få ihop i takt med att arbetspassen har blivit längre. Schemat kan kastas om många gånger innan det blir ”fryst” en vecka i förväg. Det gör det svårt att ha framförhållning i fritiden. Förr var arbetstiderna och bemanningen bättre, vilket gjorde att man blev kvar längre i yttre tjänst, menar han.
– Nu blir man utsliten. Det har jag själv börjat känna, speciellt efter nattpassen, att man inte sover lika bra som förut. Förut kunde jag sova åtta timmar i streck utan problem. Nu sover jag tre-fyra timmar, sen vaknar jag och har svårt att somna om.
Bristen på kollegor har börjat leda till att han har behövt skippa matraster och att han har jobbat under minimigränsen på två tjänstgörande patruller i Luleå. En säkerhetsrisk som försämrar arbetsmiljön.
Jobbet blir mer påfrestande och Lampinen befarar fler avhopp bland kollegorna. Att han själv nu lämnar gör det ännu svårare för kollegorna som är kvar att få ihop schemat, och den onda cirkeln sluts igen.
– Jag tycker det är förjävligt rent utsagt för det behövs mer folk. Men som det ser ut just nu så kommer det inte något mer folk. Det känns som att det bara snurrar på och att inget händer.
Men det är lönen som är huvudproblemet för Lampinen. Efter sex år är han fortfarande kvar på ingångslönen på 24 500, samtidigt som det finns färdiga aspiranter som får en högre lön, enligt honom.
– Då känns det fel och galet. Inte för att jag missunnar dem pengarna. Det är kanske en rimlig ingångslön där någonstans, men jag skulle hellre vilja ha en lönetrappa för varje år.
Polisens stora omorganisation, där Norrbottenspolisen slogs ihop med alla andra län till en och samma myndighet, skulle få ut fler i yttre tjänst.
– Tanken var att man skulle få ut fler i yttre tjänst, men det har ju blivit tvärtom.
Han är nästintill säker på att han inte kommer komma tillbaka till yttre tjänst. Det är med kluvna känslor som han låser in uniformen – förmodligen för sista gången. För mitt i allt så älskar han själva arbetet, trots den hårda pressen och de vidrigheter som han och kollegerna får möta.
– Det låter ju lite bisarrt men så är det. Det kan vara att få gripa en gärningsman som misshandlar sin sambo eller fru, hitta någon som är försvunnen, eller att få någon som tänker ta livet av sig att avbryta det och komma på andra tankar. Det man är med om på en vecka kanske en ”vanlig Svensson” inte upplever under en livstid.
Han kommer att sakna jobbet och kollegorna.
– Sen är det inte så mycket mer jag kommer att sakna helt ärligt. För det är så dåliga förutsättningar.
Är du själv polis? Ta gärna kontakt med NSD:s reporter: david.carr@nsd.se