Larmsamtalet (utdrag).
SOS: Vad gör frun just nu?
Maken/pappan: Hon ligger på golvet och blöder.
Polisen: Är hon skadad?
Maken/pappan: Älskling? Lever du? Jag får inget svar. (...) Fy fan det är blod överallt. (...) Åh herre jävlar... Jag förlorar hela min familj. (gråter)
***
Morgonen förvandlas till ett blodbad
Frukosten står uppdukad på köksbordet, där tvåbarnsmamman sitter och läser tidningen och gör sig redo för ännu en arbetsdag.
Det är tidig morgon, torsdagen den 9 mars 2023, klockan har precis passerat 06.
I pojkrummet våningen ovanför sitter sonen i 20-årsåldern framför datorskärmen.
Han har varit vaken hela natten, kollat på musikvideor och känt sig ”bitter och less” på tillvaron.
Mörka låten ”Shook ones part II” av gangsterrapparna i Mobb Deep dunkar i hörlurarna när han går till sin samling med ett 15-tal knivar som står på byrån i rummet.
Han väljer ut en jaktkniv som ”passar för ändamålet”, går nedför trappen och ut i köket.
På några minuter har den fridfulla morgonen i Svartöstadens villakvarter förvandlats till en ofattbar familjetragedi.
***
Hustruns sista ord till maken: "Ring 112"
Sonen tar fram kniven ur fickan, går upp bakom sin mor och skär henne över halsen. Hon faller ihop, kravlar ut mot hallen medan han fortsätter hugga henne i ryggen och andra delar av kroppen.
Samtidigt kommer hans äldre bror ut från sitt rum och försöker undsätta mamman men i stället blir även han knivhuggen upprepade gånger.
Pappan vaknar till en mardröm, hör det han har beskrivit som "fruktansvärda avgrundsvrål", springer ned och hittar hustrun nedanför trappan.
”Ring 112”, blir det sista hon säger till sin make.
Medan pappan, som själv undkommer knivattackerna, är upptagen i larmsamtal hugger pojken mamman ytterligare några gånger, innan han till slut blir utelåst.
En förbipasserande granne ute med hunden ser honom gå i cirklar barfota i snön utanför huset, med sina blodiga händer på huvudet.
Några minuter därpå anländer de första polispatrullerna och ambulanserna.
***
Fadern: "Jag hörde livet försvinna från dem"
Den misstänkte dubbelmördaren lägger sig ned på marken utan motstånd, varpå han senare tas omhand.
En polisman går in i huset tillsammans med ambulanspersonal och de möts av skräckscener.
Mamman anträffas i en stor blodpöl i hallen och den äldre brodern ligger på mage i köket, på det nedsmetade golvet.
Deras liv går inte att rädda. Båda avled medan pappan försökte stoppa blodutgjutelsen och samtidigt hade larmsamtalet med SOS Alarm och polisen.
– En efter en rosslade till och sen var det färdigt, det är fruktansvärt. (...) Jag hörde livet försvinna från dem, säger han i polisförhör.
***
"Jag hade inte sovit på 24 timmar"
Efter dådet förs mannen i 20-årsåldern till polisstationen.
– Jag vill aldrig mer se min pappa, säger han i polisbilen och undrar om det kommer stå i tidningarna om händelsen.
En polisman konstaterar att mannen är ”misstänkt lugn”, utan tecken på aggression, sorg eller glädje. ”Han ger ett väldigt känslolöst intryck”.
Efter en kriminalteknisk undersökning förs han vidare i polisbil till Sunderby sjukhus, där de djupa knivsåren i hans händer ska sys.
Inte heller under den transporten visar mannen ånger.
Han berättar också att han inte hade sovit på över 24 timmar och inte tagit mediciner för sina psykiska sjukdomar, "eftersom de inte hjälpte honom".
***
Mamman höggs 16 gånger – äldre brodern 22 gånger
Den rättsmedicinska obduktionen visar att mamman hade utsatts för totalt 16 knivhugg, bland annat i ryggen. Främst skadorna på hennes lungor orsakade döden, tillsammans med såväl yttre som inre förblödning.
Den äldre brodern hade 22 sårskador på kroppen, även de orsakade av knivhuggen. Han dog bland annat till följd av knivsticken in i hjärtat.
I båda fallen konstaterades att vissa av skadorna tillkom i samband med offrens försök till avvärjning.
***
Pappan: "Han har bara suttit vid datorn"
”Tillbakadragen”. ”Tystlåten”. ”Lugn”. ”Aldrig våldsam”.
Beskrivningarna återkommer rörande den misstänkte dubbelmördaren i polisförhören med pappan, släktingar och vänner.
Han började få problem med skolgången i högstadiet och utreddes för olika neuropsykiatriska diagnoser, varav en senare kunde fastställas.
De sociala kontakterna kretsade tidigare kring barndomsvänner i Svartöstaden men flera tappade kontakten med honom på senare år.
I stället isolerade han sig på pojkrummet framför datorskärmen, spelade Counterstrike och Call of Duty och lyssnade på musik, mestadels black metal nattetid.
Samtidigt var konflikterna med mamman återkommande, enligt anhöriga som uppger att hon var orolig över sonen och försökte styra upp hans tillvaro när gymnasiestudierna fallerade.
Från 16 års ålder slutade han, berättar pappan, att kommunicera med övriga familjen och deltog sällan vid middagar.
– Det är som att han har undvikit kontakt med oss, berättar pappan i förhör.
De senaste åren visste föräldrarna inte heller vilka vårdkontakter sonen hade.
– Sedan han fyllde 18 år har vi ingen insyn i hans hälsa, han har stängt ute oss helt. Han har sagt att han pratat med någon och vi trodde att det var bättre, säger pappan.
***
Gick omkring i läderkappa
Inför julen 2022 hjälpte mamman sin son att färga det långa håret blont och från årsskiftet började han läsa upp betygen, medan han drömde om att flytta till Japan.
Allting började ”gå åt rätt håll”, uppger pappan.
Men under den aktuella sportlovsveckan blev det åter långa nätter framför skärmen i pojkrummet.
– Han levde sitt liv bakom datorn men vad han gjorde på den det vet jag inte. Jag hoppas ni kan knäcka er in i den och se vad han har pysslat med, säger pappan.
Andra anhöriga beskriver pojken som personlighetsförändrad och ”udda”, bland annat apropå hans extrema intresse för knivar.
En äldre släkting förklarar att något kändes olustigt med knivarna, att något kunde hända, "för att han är så instängd och bara sitter vid sin dator".
Några anar oråd när han börjar gå omkring i en svart läderkappa som de förknippade med uppmärksammade skolskjutningar i USA.
Vårdjournalerna, liksom andra omständigheter rörande hans psykiska ohälsa och även hans aktiviteter i olika nätmiljöer, finns medtagna i ett förundersökningsprotokoll som vi inte har haft tillgång till på grund av sträng sekretess.
***
"Jag mådde skit – de anklagade mig för spelberoende"
Han misstänks för att besinningslöst ha knivmördat sin mor och bror men i de inledande polisförhören uppvisar mannen få tecken på ånger.
Tvärtom menar han att de förtjänade att dö.
Som motiv beskriver han att familjen hade häcklat honom och utsatt honom för fysisk och psykisk misshandel under flera år, vilket hade fått hatet att växa fram inombords.
– I stället för att ge mig den hjälp jag behövde så straffade de mig. (…) Vi bråkade dagligen, om allt från skolarbete till att jag inte kunde kontrollera mig. (…) Jag mådde skit men de anklagade mig bara för att vara spelberoende och att det var därför jag inte presterade i skolan, säger han bland mycket annat.
Men pappan förnekar att våld och annan misshandel skulle ha förekommit i hemmet och släktingarna har ingen närmare kännedom om pojkens beskrivningar av sin utsatthet.
***
"Jag var som en tickande bomb"
I den efterföljande stora rättspsykiatriska undersökningen konstaterades att han led av en allvarlig psykisk störning både när morden begicks och när undersökningen genomfördes.
Han berättar själv att han innan händelsen hade hört ”övernaturliga röster” om att "fria sig själv".
– Jag har samlat på mig bitterhet och negativa känslor på insidan utan att någonsin riktigt släppa ut dom. Jag tror ärligt talat att jag var som en tickande tidbomb. Det här var oundvikligt. Det enda jag ångrar om jag ska vara helt brutalt ärlig är att jag inte gjorde det tidigare.
Först i det sista polisförhör börjar han uttrycka skuldkänslor, framförallt rörande mordet på den äldre brodern.
– Jag önskar att jag inte hade dödat någon överhuvudtaget. Om jag bara hade kunnat se det komma hade jag enkelt kunnat undvika det.
Mitt i allt det svarta undrar förhörsledarna om det överhuvudtaget fanns några ljusa barndomsupplevelser.
– Om vi snackar goda minnen hemma så ja, de fanns väl. När man lekte på gården. Lekte med mina katter och när jag brukade titta på
kriminaldrama med min pappa, säger den misstänkte dubbelmördaren.
***
Pappan: "Jag frågade inte så mycket"
Minuter efter familjetragedin sitter pappan i polisbilen, i svår chock. Han och hustrun skulle ha firat 30 år tillsammans och det fanns planer på en utlandsresa med sönerna till sommaren.
– Hon skulle ha fyllt år på lördag och ha stort kalas.
Några dagar senare beskriver han relationen till sonen i ett längre förhör.
– Jag lät honom vara den han var och tänkte att det kommer att bli bra. Min grundregel i livet. Det kanske låter oengagerat men sådan är jag. Jag frågade inte så mycket, vilket jag kanske borde ha gjort, men jag höll ett litet vakande öga. Jag lät honom vara XXXX.
***
Familjeidyllen 15 år tidigare
Via Googles kartfunktion ses gatuvyn in mot villatomten i Svartöstaden. Bilderna är cirka 15 år gamla, tagna en vacker sommardag.
Framför farstubron ligger leksaker utspridda. En barncykel står intill pappans cykel och längre bort i den lummiga grönskan ses en större blå plastbåt.
Vid en boda i trädgården står en gungställning med två gungor, den ena hänger lite högre än den andra.
***
Rättegången kan ge fler svar
På fredag hålls rättegången i Luleå tingsrätt, där gärningsmannen i 20-årsåldern står åtalad för två mord samt grovt olaga hot gentemot fadern.
Han har erkänt samtliga gärningar.