Hertsoborna Sofie Isaksson och Tommy Martikkala har en son på särskolan på Tunaskolan och är skarpt kritiska mot beslutet att slopa skolskjutsen från fritids. Följden kan bli att flera föräldrar nu tvingas avstå från fritidsplatsen. "De här barnen blir helt ensamma utan fritids, deras gemenskap med jämlika går förlorad", säger Sofie Isaksson.
Luleå kommuns grundsärskola – som från den 1 juli byter namn till anpassad grundskola – centraliserades för några år sedan i Tunaskolans lokaler.
Ända sedan ett beslut i barn- och utbildningsnämnden år 2011 har de cirka 125 eleverna där erbjudits kostnadsfri skolskjuts från fritids och hem, några timmar efter den ordinarie skolgången som avslutas vid 13-tiden.
Men för snart en månad sedan berättade vi att barn- och utbildningsförvaltningen drar in på servicen för barnen och föräldrarna från och med höstterminen 2023, med hänvisning till att skolskjuts från fritids påstås strida mot skollagen och den så kallade likställighetsprincipen.
I stället erbjuds föräldrarna att själva bekosta färdtjänst för barnen från fritids via egenavgift, vilket kan innebära kostnader på flera tusen kronor i månaden samtidigt som många av särskoleeleverna inte klarar av förändringen.
Beslutet har skapat ett massivt missnöje bland föräldrarna som nu larmar om den uteblivna skolskjutsens negativa följder för såväl barnen som dem själva.
– Min familj är inte mest utsatt. Däremot finns det föräldrar med socioekonomiska problem som dessutom kanske saknar körkort. Trots det kan flera nu tvingas ta barnet från fritids och försöka ordna med egen hämtning i stället – och detta kan handla om de barn som är i störst behov av fritids för att de saknar socialt umgänge utanför skolan och inte har kompisar hemma, säger Hertsöbon Sofie Isaksson, mamma till sexårige Love som går första året har börjat på Tunaskolan.
Den ekonomiska förändringen rörande färdtjänst via regionen kan bli mycket kännbar för flera vårdnadshavare.
– Det finns föräldrar som har upp till fyra barn och alla har skolskjuts. De får betala enskild avgift för varje barn och totalt blir det 4 664 kronor i månaden för färdtjänst för den familjen.
Totalt berörs cirka 125 elever på särskolan av beslutet att slopa skolskjutsen från fritids och flera av deras föräldrar hade kommit till måndagens kommunfullmäktige.
Sofie drog igång Facebook-gruppen med ilskna föräldrar och i dag är de ett 90-tal medlemmar som engagerar sig i frågan. Flera av dem kom också till måndagens kommunfullmäktige, där Rättvisepartiet socialisterna hade ställt en kritisk interpellation i ärendet till bun-ordförande Emma Engelmark (S).
Att låta särskoleeleverna åka färdtjänst i stället för skolskjuts fungerar inte, menar de.
– Med färdtjänsten kan det vara pensionärer och vuxna med psykiska problem med på resan också, vilket innebär en mer stökig och otrygg taxifärd. Och många av särskolebarnen vill ha samma rutiner hela tiden. De blir oroliga av att behöva åka på annat sätt från fritids.
– Dessutom är färdtjänstens taxibilar inte låsta hela tiden, och barnen kan lämnas själva. Det känns osäkert, säger Sofie Isaksson.
Även eleverna på gymnasiesärskolan på Residensskolan drabbas av utebliven skolskjuts från fritids. Patrik Mäki i Södra Sunderbyn har en son som inte kan ta sig hem själv och är beroende av att få vara på fritids tills någon av föräldrarna har kommit hem.
Nu kan Patrik och hustrun i stället tvingas till deltidsjobb för att själva hämta honom varje dag.
– Orimliga krav på att få livspusslet att gå ihop, säger Patrik Mäki.
Paret Patrik och Charlotte Mäki samt mamman Siv Engström har sina barn inom gymnasiesärskolan och även de påverkas av beslutet rörande skolskjutsen. "Våra barn är annorlunda och ska behandlas annorlunda. Deras rättighet i samhället är att få vara den de är", säger Charlotte Mäki.
För både de och andra föräldrar vill undvika att barnen inte går på fritids efter skolan.
– Fritids är en del av barnens utbildning, en fortsättning på skoldagen, säger Patrik Mäki.
– Jätteviktigt med fritids som social samvaro, för många av de här barnen har inga kompisar hemmavid, säger hustrun Charlotte.
Sofie Isaksson håller med.
– Vår son älskar fritids, gör alltid tio eller hundra tumme upp när han har varit där. De simmar, åker på Teknikens hus och har mycket social träning. Och ju mer funktionshinder ett barn har, desto mindre socialt nätverk har man omkring sig hemma. De här barnen blir helt ensamma utan fritids, deras gemenskap med jämlika går förlorad.
Därför ifrågasätter de förvaltningens motivering att det inte går att särbehandla eleverna på särskolan och erbjuda skolskjuts även efter fritids.
– Likställighetsprincipen håller inte. Våra barn är annorlunda och ska behandlas annorlunda. Deras rättighet i samhället är att få vara den de är, säger Charlotte Mäki.
Föräldrarna har hittat flera exempel på andra större kommuner som har skolskjuts för särskolelever efter fritids, däribland Solna, Linköping och Göteborg, och nu undersöker de om Luleås beslut kan vara direkt diskriminerande, juridiskt.
Sofie Isaksson knyter också att till den senaste veckans tragiska händelser rörande grundskoleelever och boffning, med flickan Yasmine som hittades död på Örnässkolan och ytterligare två som skadades på låg- och mellanstadieskolan Ängskolan.
– Många i Luleå far illa nu, med torrschampoboffning och annat. Därför måste kommunen sluta dra in på barn och ungdomar. För såna här beslut minskar på den sociala gemenskapen, vilket leder till ökad psykisk ohälsa.
Ingrid Renberg, ordförande för Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, har varit i kontakt med många förtvivlade föräldrar de senaste veckorna. "Många skriver att de tvingas gå ner i arbetstid, vilket gör det svårt ekonomiskt. En del säger till och med att de måste flytta från kommunen", säger hon.
Även FUB i Luleå, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, och ordförande Ingrid Renberg är mycket kritiska, bland annat apropå den uteblivna dialogen med barn- och ungdomsförvaltningen.
– De har brustit när de inte har haft något samråd med oss, vi har överhuvudtaget inte tillfrågats som intresseorganisation.
Hon återkommer till hur hårt många av föräldrarna drabbas.
– Kommunen är stor med bara en särskola i ett upptagningsområde på flera mil. De föräldrar som bor längst från särskolan tvingas skjutsa själva eller anlita färdtjänst via regionen, och det blir betydligt dyrare för dem än de som bor närmare särskolan. Det slår väldigt orättvist, säger Ingrid Renberg.
De senaste veckorna har flera förtvivlade föräldrar hört av sig till FUB.
– Många har mejlat och skrivit att de tvingas gå ner i arbetstid, vilket gör det svårt ekonomiskt. En del säger till och med att de måste flytta från kommunen, säger Luleås FUB-ordförande.