Promenaden för Sally, av rasen Bichon havanais, förvandlades till en skräckfilm och hon ådrog sig en rad bettskador. Bilden föreställer en annan hund.
Det är en isande kall majdag när vi möts efter stigen. En bil kör förbi efter vägen ett par hundra meter bort, men övrigt är det bara träden som susar.
Här, mellan de höga tallarna i anslutning till badplatsen Storsand, är det normala under sommaren skrattande barn, sand mellan tårna, jordgubbssaft, kylbagar och solstolar.
En plats där minnen föds.
För Anna, som egentligen heter något annat, är skogsstigen scenen för den mardröm som tar plats i hennes inre i dag.
Vi vrider tillbaka klockan till några minuter efter sex i söndags. Anna är ute på en promenad med sin kompis hund.
– I stället för att gå rakt hem till henne tänkte jag att jag tar en tur i skogen. Då ser jag på håll en man i profil som sitter ner. Jag ser också en hund, så jag kopplar Sally och går mot honom. Jag tänker att det är så långt bort att han hinner koppla hunden.
På ett ögonblick förvandlas situationen till en kamp på liv och död. En hund av rasen Staffordshire bullterrier rusar fram – följt av ytterligare fyra hundar.
Det är en i mängden av hundattacker de senaste åren, vilket vi nyligen berättade om i en stor artikelserie.
Anna hör hur sjuåriga Sally, som är av rasen Bichon havanais, tjuter av skräck.
– Jag känner mig så hjälplös och bara skriker. Jag tänker att ingen hör mig, säger Anna.
Det är käftar som slår igen. Smärta och blod. Skräck.
Ett drama över några få ögonblick men som är en evighet för henne.
När Anna återger händelsen kan hon inte hålla tillbaka tårarna. Filmen spelas upp i hennes huvud, hur de framrusande hundarna attackerar Sally.
– Jag försöker ta lös henne, dra henne från de där käftarna. Så kommer det fyra hundar till, säger Anna snyftande.
Hon ser hur de hundarnas går lös på hennes kompis, hon dyker rakt ner i situationen.
– De sitter som fast i henne. Jag kände mig så hjälplös. Det kändes som en evighet. Jag tänkte att jag skulle se henne slitas i stycken, att dom skulle äta upp henne.
När mannen kommer till platsen får även han kämpa för att få lös hundarna. Han sparkar bort hundarna och Anna får lös Sally.
Men de fem hundarna hoppar, drar och försöker få tag i den lilla hunden i hennes famn.
– Jag tänkte att jag aldrig skulle klara att rädda henne. Det kändes som att det var en evighet, säger Anna och fortsätter:
– Det där "tänk om" kommer upp hela tiden. Tänk om Sally hade sprungit i väg, och de här hundarna efter henne.
Efter händelsen plåstras Sally om av en veterinär. Anna tvingas till ett besök på akuten på Sunderby sjukhus.
När Anna räddade hunden Sally blev hon biten av en av hundarna.
I dag är Annas tillvaro raserad. Hon känner sig allmänt otrygg och är sjukskriven sedan händelsen.
– Natten till måndag kunde jag knappt sova över huvud taget. Tankarna bara snurrade i huvudet. Det värsta är..., jag såg bara blod efteråt. Det är fruktansvärt jobbigt, säger Anna och suckar djupt.
Skogarna bakom handelsområdet Storheden har också förvandlats till något helt annat, förklarar hon. I dag tittar hon över axeln av oro.
En plats som tidigare kändes som hennes vardagsrum
– Det här är våran skog. Det är här vi är. Promenerar. Går med hundar. Joggar, säger hon.
Genom att ta kontakt med NSD hoppas hon kunna varna andra. Hon vill även att uppmärksamma ägare av liknande hundar att inte ha dem lösa.
Händelsen är polisanmäld.
Staffordshire bullterrier är en hundras från Storbritannien. Den är ursprungligen en blandning mellan bulldogg och terrier, framavlad för hundkamper men är sedan länge en sällskapshund.