Sedan början av 2020 har Panelen huserat på Storgatan i Luleå. Det centrala läget och den läckra inredningen kan vara vilseledande tycker testpatrullen. Kött. Pommes. Sås. Det är vad gästerna ska förvänta sig.
Hatkärleken mellan Luleå och Boden går långt tillbaka i tiden. Exempelvis pågick en strid mellan rivalerna redan i början av 1900-talet om var SJ:s lokverkstad skulle placeras – och då var inte ens Boden född som stad.
Sedan dess har hasafötter och bodensare älskat att kivas och gnälla på varandra i alla möjliga sammanhang. Men det har funnits anledningar att samsas också. Kampen om sjukhuset blev en mysig kompromiss, SM-veckan ska samarrangeras och Panelen förenar.
I Boden har Panelen funnits sedan 1974 och har "närmast blivit en institution" enligt dem själva. Det är svårt att säga emot. Det var inte länge sedan unga Luleåbor åkte skytteltrafik längst 97:an för att göra lumpen på I19 och äldre vuxna åkte för att äta kött och pepparsås.
I början av 2020 gjorde nya ägare pendeltrafiken till Panelen betydligt kortare när en ny restaurang öppnade i residensstaden. Sedan september förra året har Panelen flyttat in på Storgatan, bara några plankstekar från Smedjegatans busshållplats. Det är också en känsla av city som möter inne i restaurangen, långt ifrån träpanelen på Kungsgatan i Boden. Den nya moderna inredningen ger känslan av ett nytt koncept och fashionabelt nytänk. Men lugn, det visar sig vara av samma skrot och peppar-korn.
Det är en meny som kan ta köttälskaren till himlen i dubbel bemärkelse, mentalt ett fantasiutbud och fysiskt en potentiell livsfara. En saftig dröm för själen och en mardröm för kärlen.
Panelen är ett minne blott. Träpanelen alltså. I de nya lokalerna på Storgatan i Luleå är det en helt annan inredningsstil som gäller.
Oxfilécarpaccio med ruccola, olivolja, tryffelmajo och friterad kapris.
Denna kväll visar oxfilécarpaccion vägen genom en enkel uppläggning och läcker friterade kapris som sticker ut tillsammans med tryffelmajonnäs. Ett genomgående tema på Panelen – enkel uppläggning, få beståndsdelar och endast något som imponerar.
På de enorma, inplastade, menyerna hittar vi ett något varierat utbud där rökt kataifi skapar störst nyfikenhet. Vad det är exakt kunde inte ens servitören reda ut, men vi kunde konstatera att det är smaken av apelsincoulis som dominerar väl mycket bland fetaost, sidfläsk och kataifideg. Hade fungerat bra som dessert (minus sidfläsket kanske).
Fetaost och rökt sidfläsk lindad i kataifideg toppad med apelsinsås.
Cognacsflamberade räkor med vitlök och chili gör ingen besviken smakmässigt, men de överstekta räkorna blev lite för studsiga. Ett gäng blåmusslor kommer också in med belåtna miner bland gästerna som resultat, dock höjs röster för att kokosgrädden blir lite för tjock sås i sammanhanget.
Cognacsflamberade räkor med vitlök och chili.
Blåmusslor med kokosgrädde, ingefära och chili.
Men nu börjar köttets lustar ta över. Dags för huvudrätt.
Många har redan hittat till Storgatans senaste krog och majoriteten av de som inte varit där har ändå en bild – eller recept – av utbudet. Åtminstone av kökets kronjuvel.
Sällan har en sås blivit så hyllad genom så små medel som pepparsåsen på Panelen i Boden (den sägs innehålla tre ingredienser), men vi kan konstatera att norrbottningarnas matresa tagit smaklökarna på många upplevelser sedan dess. En köttrestaurang med anor från 1974 är inte per automatik Luleåbornas favorit 2022.
För att få mer kött på benen är valet av pepparstek givet. Glada minnen från såsfyllda tallrikar med korgar av pommes frites på sidan flyger över bordet, men i dag visar de sig bara innehålla ett litet peppar-korn av sanning. Få har trott att orden någonsin skulle behöva skrivas men: Det var för lite sås.
Kronjuvelen och gissningsvis Panelens storsäljare: pepparsteken. Såsen har omtalats över hela landet och smaken sitter fortfarande. Men är det inte för lite sås?
Möjligtvis är det en reaktion på den senare tidens sparsamma uppläggningar men Panelen skulle tjäna på att fokusera på 1974. Egentligen är både inredning, dukning och svansföring en nivå högre än nödvändigt – kanske till och med vilseledande. Gästerna kommer inte hit för pommes frites i små korgar eller mat på läckra fat.
Kött. Sås. Pommes. Det ska inte vara mer och bör inte utge sig för att vara mer.
Panelen har länge haft ett rykte om att servera generösa portioner sås och pommes frites. Den här stora rostfria skålen räckte gott och väl till de två personer den var menat för.
Oxfilé med rostade rotfrukter, murkelsås och en stor skål pommes frites.
Med spänning genomför vi "stektestet" där en rare och en medium oxfilé beställts in. Nu ska ödet avgöras. En krog som slår sig för bringan och kallar sig stekhus måste leverera rätt stekgrad. Och det blir full pott, ingenting att klaga på. Peppar, peppar, ta i trä-panel.
Tillsammans med en stor skål pommes får köttet precis det avslut vi förväntat oss. Murkelsåsen är lite tjock, men bearnaisen och rödvinsåsen som vi unnat oss är toppen. Halva skålen pommes blir över och testpatrullen börjar känna sig lite mör. Trots att burgaren "Heart attack" inte höll vad den lovade/hotade med. Hamburgare av oxfilé saknar flott och den blir ganska torr trots att den har en rosa insida. Med det sagt utser vi ändå hjärtattacken till en hjärteburgare – en av de godaste vi ätit i stan.
Oxfiléburgaren som kallas för "Heart attack". Serveras med cheddarost, coleslaw, saltgurka och bbq-sås.
Smörstekt fjällröding med palsternackspuré och romsås. Sparrisbroccoli, rotselleri och grillad citron på sidan om.
Kött. Pommes. Sås. Vi borde ha lärt oss vid det här läget, ändå testar vi något utanför köttmenyn. En smörstekt fjällröding är enda fiskalternativet på menyn och smakar bra med palsternackspuré och klassisk romsås. Av någon anledning verkar kockarna ha svårare för att steka fisk än kött, för den har legat väl länge i pannan.
Med utsikt mot Storgatan har gästerna ett perfekt spanarläge, där utsikten ständigt förnyas.
Vaniljglass med sambucamarinerade jordgubbar.
Efterrättsmenyn är nästan perfekt komponerad för att vara ett kött och pommes-ställe. En stor skål vaniljglass med smaskiga, samboucamarinerade, jordgubbar saknar kanske finess och spännande textur men väger upp det med storlek. Precis som ägglikörglassen (med hjortron) levereras här en rejäl laddning. En frusen halloncheesecake smakar också som den ska och ingen blir varken förvånad, besviken eller imponerad.
Förutom att kladdkakan inte var det minsta kladdig levererar Panelen vad gästerna förväntar sig. Att kunna vara pålitlig är en styrka även om det inte är spännande
Tryffelkladdkaka med hallonsås.
Frusen Halloncheesecake.
Saken är biff. På Panelen kan du vara säker på att få bra köttbitar, goda pommes och smakrika såser. Önskas något annat rekommenderas andra alternativ, men vill du ha ett brett utbud av köttiga rätter kan du lugnt dra dit pepparn växer.
Ägglikörglass med hjortron.
Panelen har länge varit ett ställe som gjort att Luleåbor besökt Boden för att äta mat. Nu finns det betydligt närmare.