Återvinningsmöjligheterna i Saivomuotka har dragits ner från en gång per månad till två gånger per år och några tillfällen ytterligare sommartid då den 30 personer stora byn sväller när sommarboendena fylls.
Återvinningsmöjligheterna har varit fasta i Saivomuotka med en återvinningscentral som varit uppställd i byn och bemannad en gång i månaden. Även om återvinningscentralen inte varit mottagningscentral för förpackningar som mjölktetror, äggkartonger och annat så har personalen bistått byborna och tagit emot förpackningarna.
I april stängdes centralen och byborna utlovades mobil hämtning två gånger om året istället. Nu hänvisas byborna till Karesuando som ligger fem mil bort, enkel väg, med sina förpackningar.
– Det fanns ingen förpackningsinsamling tidigare på den här återvinningscentralen som nu är nedstängd. Men om man frågade kommunens medarbetare var man skulle lägga förpackningar och annat så hänvisade de till energiåtervinningen. Så även om det inte funnits officiellt så har det fungerat. Många äldre i byn har slutat att köra bil och det är fem mil till Karesuando. Det är inte så trevligt att förvara mjölkförpackningar och lägga på hög, säger miljöjuristen Paulina Rautio som nu bistår byborna juridiskt.
"Om du skulle jämföra det med Luleå där jag finns då skulle jag behöva ta mina förpackningar till Pite havsbad", säger Paulina Rautio som driver frågan om bybornas återvinning.
En ny lag om producentansvar trädde i kraft vid årsskiftet. Den innebär att kommunerna ska se till att återvinningen blir fastighetsnära innan 2027. Under övergångsperioden fram tills dess har man en skyldighet att etablera lättillgängliga insamlingsplatser även i glesbygden.
– Vad är lättillgängligt? Det kanske är längre avstånd i glesbygd men fem mil är väldigt långt. Om du skulle jämföra det med Luleå där jag finns då skulle jag behöva ta mina förpackningar till Pite havsbad, bortanför Piteå. Jämför du det med Malmö så skulle du behöva ta det till andra kommuner med det avståndet. Det tycker inte jag är rimligt, säger Paulina Rautio.
Producentansvaret innebär att de som står bakom en förpackning på marknaden ska ansvara för återvinning av den och kommunerna får ersättning för insamlingen. Efter den 1 januari 2024 är alla kommuner även ansvariga för att samla in matavfall från hushåll och verksamheter. Ett krav som gäller hela EU.
Paulina Rautio är miljöjurist i Luleå och hon anser att Kiruna kommun, Tekniska verken, inte följer lagen. Tillsynsmyndigheten, Naturvårdsverket, är inkopplat. För bybornas räkning vill hon få till en ändring av kommunens planer.
– Vi vill att Naturvårdsverket säger åt Kiruna kommun att de måste tillhandahålla insamling av förpackningar. Antingen fastighetsnära, det jämställer man med vanlig sophämtning av restavfall, eller matavfall, eller med lättillgänglig insamlingsplats, säger Paulina Rautio.
Lagen är ny och inte prövad. Naturvårdsverket är tillsynsmyndighet och avfallshanteringen i Saivomuotka, med 30-talet fast boende, kan bli normsättande. Paulina Rautio har begärt att Naturvårdsverket kräver vite av Kiruna kommun på 128 400 kronor som ett engångsbelopp och 20 000 kronor i månaden så länge byborna inte får möjligheter att återvinna sina förpackningar.
– Det finns en skyldighet i lagstiftningen för producenterna av förpackningar att ersätta kommunerna. Det här vitet på 128 400 kronor är ju vad producenterna enligt lagstiftningen skulle ersätta kommunerna med. Så man får ju en viss summa pengar för att sköta insamlingen, säger Paulina Rautio.
Ett exempel på hur fastighetsnära insamling kan se ut i anslutning till fastighet.
Tekniska verken har sagt till NSD att det är en stor omställning för kommunen att anpassa sig till det nya ansvaret och att Kiruna kommun är den största kommunen i landet, vilket medför stora utmaningar när avfallshanteringen ändras.
– Jag kan förstå att man har svårt att tillgodose lagstiftningens krav men vi har den lagstiftning som vi har. Det är ingen ursäkt för företag och det ska inte vara en ursäkt för kommunerna heller. Även om jag har förståelse för att det kan vara svårt.
Maria Elander, enhetschef för producentansvarsenheten på Naturvårdsverket, bekräftar att man tagit emot skrivelsen från Paulina Rautio med viteskrav på Kiruna kommun.
– Naturvårdsverket har ännu inte landat i sin bedömning av ärendet kopplat till Saivomuotka. Kommunen ges tillfälle att yttra sig samt ombeds att redovisa en utbyggnadsplan som beskriver i vilken takt kommunen planerar att den kommunala insamlingen av förpackningsavfall ska utökas fram till den 1 januari 2027 i Saivomuotka.
Kiruna kommun, Tekniska verken, har till 24 maj på sig att svara Naturvårdsverket.