Att Empes är populärt är ingen överdrift. Det finns till och med en skylt i Kirunagruvan på 1300 meters djup som pekar uppåt med texten Empes.
– Det är Kirunabornas förtjänst att turister och entreprenörer hittar hit. Vi har flera stamkunder som kommer varje vecka, berättar Mona Carlsson som ägt gatuköket i tjugo år.
Mycket har förändrats sen hon övertog gatuköket.
– När jag började fanns det bara några enstaka meal att välja bland. Skrovmål fanns naturligtvis. Men det fanns inget minimeal för barnen och vi skickade inte med några leksaker. Vi brukade snurra ihop folien kring hamburgaren som håret på Pippi Långstrump, säger hon.
LÄS MER: Hela historien om Empes "det började med en korvlåda på magen" (PLUS)
Anneli Eliasson har arbetat på Empes gatukök i 32 år.
– Vi säljer likadant nu som vi gjorde då. Men det var mer korv förr. Idag är det nästan bara hamburgare med ost och hemgjord dressing. Jag gör samma dressing som jag gjort i trettio år, säger hon.
Hon var föreståndare för Empes under åtta år. Det är som henne andra hem och när hon inte är i stugan jobbar hon gärna.
– Nu har vi en jättefin chef, jag tycker verkligen om henne. Att vara ärlig är det viktigaste av allt. Jag älskar mitt jobb. Det är så roligt att prata med kunderna.
Och det märks att kunderna uppskattar samtalet med henne de också.
– Här har man handlat sedan de var på andra sidan gatan i en holk därnere. Det går snabbt och är bra käk. Jag brukar alltid ta Empes special – det är lite allt möjligt i den, säger Tomas Salomonsson.
Då ropar Anneli att maten är färdig.
– Snabbare än hemma vad? säger hon.
– När man var yngre var det hit man gick, berättar Leif Rantatalo.
Han minns till exempel ett nyårsfirande när gatuköket egentligen stängde klockan 01.00 men när han och hans kompisar gick förbi vid 04.30 var det fortfarande öppet.
– Vi serverar så länge det är folk sa de i luckan, berättar han.
Han minns också vilka metoder personalen använde när det blev för stökigt i kön.
– Då hotade de med persiennerna att de skulle stänga, säger han och Anneli Eliasson fyller i:
– Och så pekade vi på polishuset rakt över gatan.
Anneli Eliasson har tejpat upp en bild på luckan med texten: Glöm inte att le och världen ler tillbaka.
– Kunderna känner sig hemma här, de kan säga vadsomhelst till oss. Det är viktigt att bjuda på ett leende, säger Anneli Eliasson.