Problemen startade i förskoleklass för Annikas och Daniels dotter. Hon har NPF-diagnoser, alltså neuropsykologiska funktionsnedsättningar, bland annat ADHD med autistiska drag. Det gör bland annat att hon är väldigt känslig för intryck utifrån och behöver mycket struktur och rutiner. Om något oväntat händer kan hon börja må dåligt och behöver en vuxens hjälp att klara upp situationen.
Hon har ett självskadebeteende där hon dunkar sitt huvud mot det som finns tillhands om hon blir överstimulerad. Föräldrarna kan därför aldrig lämna henne ensam, vilket de får stödbidrag från Försäkringskassan för.
Föräldrarna beskriver deras dotter som lika smart som en nioåring, men med svårigheter att tolka sociala signaler.
– Hon tar saker väldigt ordagrant. Hon har svårt att tolka det hennes kompisar säger till henne, är det på riktigt eller är det på låtsas, säger Annika Mikberg.
I förskoleklass fick föräldrarna åka och hämta dottern från skolan flera gånger.
– Då kunde hon sitta bakom ett skjul och dunka sitt huvud så att hon fick en massa bulor. När hon får panikångest drar hon sig undan, hon behöver någon som alltid är där.
Året i förskoleklass blev så jobbigt att det låste sig helt när det var dags för ettan. Annikas och Daniels dotter vägrade till slut att gå till skolan.
– Det gick inte ens att få henne utanför dörren. Skolan menade att de hade gjort anpassningar för henne men då var det för sent, hon var hemmasittare, skolan hade redan knäckt henne, säger Annika.
– Hon kommer inte ut ur huset när det är för mycket intryck utanför, bara tanken på skolan gör henne överstimulerad och ger panikångestattacker. När hon blir rädd eller stressad dunkar hon sitt huvud. Hon menar inte att skada sig själv men hon vet inte vart känslorna ska ta vägen.
Föräldrarna ansökte om att få byta till en skola med mindre klasser men dottern blev nekad. Hösten 2019 började hon om i ettan och beviljades en resurs. Då hade hon en person hos sig under hela skoldagen, både i klassrummet och på rasterna.
– Det kändes som att vi fick vårt barn tillbaka, hon satt inte bara apatiskt och dunkade sitt huvud hela dagarna. Hon pratade på eftermiddagen om vad som hade hänt i skolan, hon var glad. Det är svårt att förklara, för det är normalitet för alla andra, men för oss var det en sten som lyfte sig. Hon fick sitt liv tillbaka.
Nu kunde dottern ha kompisar hemma efter skolan, följa med till affären och köpa lördagsgodis och hon sov bättre på nätterna.
– Det var helt underbart. Det kändes som att vi också började andas efter alla dessa år.
Men glädjen blev kortvarig. Samma höst beslutade kultur- och utbildningsförvaltningen att minska antalet elevassistenter.
Under våren blev Annikas och Daniels dotter av med sin resurs och när skolan började igen fick hon ingen ny. Några veckor in på höstterminen var familjen tillbaka på ruta ett igen.
– Det var hemskt, hon skrek och grät i bilen när vi hämtade henne efter skolan, hon dunkade huvudet hela eftermiddagen när vi kom hem, säger Annika.
– Sista dagen hon gick heldag bröt hon ihop helt hemma, säger Daniel och tystnar och får svårt att berätta.
– Hon bara grät och skrek och dunkade och sa att hon inte vill tillbaka dit mer. Hon sa att hon hellre vill dö.
Daniel tog sin dotter i famnen och lovade henne att hon inte skulle behöva gå själv till skolan längre, han skulle följa med henne. Då upphörde skriken och gråten.
– Hon bara slappnade av och lutade sig mot mig. Lovar du det, frågade hon. Jag lovar, sa jag och då bara låg hon där, avslappnad.
Men Daniel fick inte tillåtelse att vara med sin dotter i skolan mer än en vecka. Just nu går hon skola två lektioner om dagen, mer anser föräldrarna att hon inte klarar av.
Någon resurs får hon inte, trots rekommendation från BUP och barnhabiliteringen i kommunen samt intyg från två olika läkare.
"Det är angeläget att eleven har en resurs som kan stödja henne i skolan och i möjligaste mån förebygga situationer som utlöser stress och huvuddunkningar", skriver en barnneurolog i ett intyg till rektorn i augusti 2018.
"Behöver assistent 100 procent skoltid", skriver en överläkare på Gällivare sjukhus i ett utlåtande i februari i år.
Föräldrarna har gjort en anmälan till skolinspektionen som har startat en utredning. Saken är även anmäld till DO.