Nästa vecka håller Sametinget plenum i Skellefteå. Vi har skrivit om Ida Persson Labba och hennes medverkan i dokumentärfilmen, Tystnaden i Sápmi, som berör våldsoffer i tystnadskulturer. Filmen har visats för sametingspolitikerna i Norge och därifrån har man fått löfte om att man ska jobba mot problemet. Persson Labba riktade skarp kritik mot svenska Sametinget för att de inte agerar.
Håkan Jonsson, (JoF), Sametingets styrelseordförande, konstaterar att man inte kommer att visa filmen för sametingspolitikerna.
– Det är svårt politiskt. En del filmer kan man uppfatta opolitiska och en del politiska. Var drar man gränsen? Lite elakt sagt så kan det bli likt "Pandoras ask". Det är en viktig fråga men jag vet inte om det är rätt sätt att hantera det på.
Ni kan påverka situationerna i Sápmi och rikta medel mot områden som prioriteras.
– Det tycker jag att vi gör. Vi har ju en Hälso- och idrottsnämnd. Jag skulle väl också önska att det var mer kraftfullt men vi har inte resurserna idag.
Kan du se den här problematiken som beskrivs med tystnadskultur och offer som drabbas?
– O ja, det där är väldigt utbrett. O ja.
Vad går att göra?
– Vi har många ärenden på bordet på plenum. En del snuddar hela tiden på problematiken. Man ska våga prata om det, säger Jonsson.
På måndagen inleds plenum med ett seminarium om "Samisk hälsa". Den hålls bakom stängda dörrar och syftet med det är att kunna lyfta frågor om hälsa på ett för deltagarna tryggt sätt. Föreläsare kommer att delta.
Kommer den här frågan att vara med på agendan?
– Det tror jag. Men fokus har ju varit med självmord och folk som mår dåligt. Men vi har aldrig berört varför folk mår dåligt, egentligen, på djupet. Det är klart att ett seminarium kan ju visa det.
En personlig fråga. Har du själv varit i ett läge i ditt liv då du har känt att du är påverkad eller hämmad av tystnadskulturen?
– Både ja och nej. Ingenting som jag själv blivit drabbad av där jag har känt att jag måste vara tyst. Däremot så har vår familj, vilket jag tror är typiskt för samiska familjer, en kultur att vi behåller saker för oss själva. Det har ingenting med tystnadskultur kring brottsliga saker eller så att göra. Det är väl inarbetat, att vi behåller saker inom familjen om det varit diskussion, eller konflikt eller problem.