Det är många från närområdet och andra orter som slutit upp för att hjälpa till i sökandet av den 69-åriga kvinnan.
Det var vid 9-tiden på morgonen den 3 juni som 69-åriga Eeva försvann i byn Kirnujärvi. Hon tog med sin hund, gick runt husknuten och promenerade iväg på sin vanliga 300-meters runda. Sedan dess har ingen sett henne.
Mobiltelefonen som hon brukar ha med sig låg kvar hemma i hennes handväska och i den finns en spårningsapp som familjen laddat ner på hennes telefon ifall hon kom bort. Men hon har alltid tidigare kommit hem som väntat.
Det har varit ett stort sökuppbåd från polisen, försvaret, Missing People, Hemvärnet, Fjällräddarna och privatpersoner efter Eeva i området kring byn, fyra mil från Pajala. Under den första sökinsatsen som leddes av polisen var det över 80 frivilliga som hjälpte till med sökningen under en dag.
– Det var fantastiskt många som kom, det brukar inte vara så många, säger Göran Landewall operativ chef för Missing People.
Men trots flera sökinsatser är det ännu ingen som vet vad som har hänt med Eeva. Polisen avslutade sin sökinsats veckan efter försvinnandet då bedömningen gjordes att de inte längre söker efter en levande person.
– Vi vet ingenting nytt om försvinnandet nu heller, utan vi samlar in material ifall det skulle vara så att hon hittas och behöver identifieras, med tanke på att det gått så lång tid, säger Rikard Nilsson, förundersökningsledare hos polisen.
Teorin kring försvinnandet är att Eeva antingen har gått vilse eller blivit sjuk, men svaret på frågorna är även de blanka.
Hennes son Morgan Johansson har skrivit öppenhjärtligt om de omvälvande dagarna, om oron och hoppet om att hitta sin mamma vid liv.
"Vårt liv förbyttes från vardagliga sysslor till en virvelvind av omväxlande hopp, förtvivlan, ilska, tacksamhet och sorg. Hopp när polishundarna dyker upp; hopp när helikoptrarna dyker upp; hopp om att varje förändring ska göra att hon kan hittas. Hoppet växlar till förtvivlan när inget ger resultat och förtvivlan blir lätt känslor av ilska – varför fungerar inget? Varför kan ingen berätta vad som har hänt min mamma?".
Den första dagen under sökinsatsen deltog 55-60 poliser i 10-12 patruller från länet, inklusive 7-8 fjällräddare. Ett 10-tal personer från Hemvärnet var också på plats.
Det senaste tipset om försvinnandet har polisen fått för tre veckor sedan.
– Sammanlagt är det mellan tummen och pekfingret 10-12 uppslag som vi kollat upp under tidens gång men ingen av de har lett oss vidare. Det är allt från att folk har hört något ljud till att någon sierska har kommit med tips, säger förundersökningsledare Rikard Nilsson.
Initialt fanns flera hundar med i sökinsatsen, vilket enligt Rikard Nilsson är vanligt.
– Det behöver inte betyda att vi tror att det ligger brott bakom ett försvinnande, utan det är för att vi har en särskilda hundar som kan spåra efter liklukt om det skulle vara så att en person är avliden.
Även Göran Landewall från Missing People trycker på att det i det här fallet inte finns några anledningar att tro att det skulle vara någonting brottsligt inblandat.
– Mest troligt har hon kommit vilse eller blivit sjuk, det finns inget annat man kan spekulera kring här, säger Göran Landewall.
För en månad sedan, åtta dygn efter försvinnandet, dök Eevas hund upp vid hennes bostad i Kirnujärvi.
– Det finns heller ingenting som talar för att hon ska ha åkt iväg någonstans med tanke på att hunden har kommit tillbaka, säger Göran Landewall.
Göran Landewall, operativ chef för Missing People, har hoppet uppe att få ett svar på frågan om vad som hänt med 69-åriga Eeva i Kirnujärvi.
Den senaste sökinsatsen, även den utan resultat, gjordes den 17 juni av Missing People. Nu planeras en ny.
– Vi har i dagarna suttit och pratat om när nästa sökinsats ska bli. Jag tror att det blir inom två eller tre veckor, säger Göran Landewall.
Sammantaget vid alla sökinsatser med Missing People har det varit kring 130 personer som dykt upp och hjälpt till. De flesta är frivilliga privatpersoner från närområdet och Tornedalen, Kiruna och kusten.
Göran Landewall berättar att just engagemanget från frivilliga sticker ut i det här sökandet.
– Jag sa där på kvällen under slutet av den första sökningsdagen att "hade jag hamnat på en öde ö hade jag velat hamna med ett gäng tornedalingar". För det finns en sammanhållning i Tornedalen som gör att man sluter upp och hjälps åt.
Trots den långa tiden som gått sedan försvinnandet har Göran Landewall hoppet uppe att frågetecknet kommer få ett svar.
– För anhörigas skull hoppas vi att vi får ett svar om vad som hänt. Vi ger inte upp, så länge inte anhöriga vill att vi ska ge upp.
Pajalaborna Camilla Mattsson och Petter Särkijärvi var med under de två första sökinsatserna i Kirnujärvi. "Man får bara gå till sig själv och tänka vad man hade velat att någon annan hjälpt till med om man själv behövt det”, säger Camilla Mattsson.
Tillsammans med många andra frivilliga var Pajalaborna Camilla Mattsson och Petter Särkijärvi med under de två första dagarna av sökinsatsen. De tycker det är fint att så många samlades för att hjälpa till.
– Man får gå till sig själv och tänka vad man hade velat att någon annan gjort om man själv behövt det, säger Camilla Mattsson.
Det var första gången för paret att vara med på en sökinsats och de berättar att tankarna var många under timmarna i skogen, men även efteråt.
– Man vill givetvis att hon ska hittas, framförallt för att anhöriga ska få ett avslut, säger Camilla Mattsson.