Vi har tidigare berättat att det enligt Socialstyrelsens kartläggning och Kalix kommuns eget register, finns 30 hemlösa människor i Kalix.
– En hemlös är en för mycket, jag reagerade på att de är så många som 30. Det är ett misslyckande. Att leva i utanförskap kostar väldigt mycket för både personen det gäller och för samhället, säger Inga-Lis Samuelsson, C, socialnämndens ordförande.
Socialnämnden i Kalix har sagt ja till att jobba med Bostad först, som kortfattat innebär att människor ska ha bostad först innan de kan ordna upp sina liv och att de ska få stöd till hjälp att bo kvar.
Mikael Engren säger att de hemlösa inte är så synliga i samhället som de ofta är i städerna, han säger att i Kalix påträffas de mest när de färdas till och från platser.
– Människor far ju illa av att inte ha ett boende.
Som polis pratar han ibland med hemlösa människor.
– "Jag vill ha min medicin, jag vill vara ifred och jag vill ha en lägenhet" kan människan då säga. Där och då vill personen fortsätta med missbruket.
Han säger att kommunen under en längre tid arbetat utifrån att människor ska komma ur missbruk först och få bostad sedan.
Nu blir det tvärt om.
– Bostad först bygger på att stärka individen med egen bostad och att den då, framledes, kan jobba sig ur missbruket. Jag tror på modellen. Det är svårt att ta itu med ett missbruk när du lever i kappsäck, säger Mikael Engren.
Inga-Lis Samuelsson har sagt att hon vill bort från modellen med modulområdena. Beskrivningen är att människor som inte ens bor där söker sig dit med kriminalitet och stora kostnader för kommunen som följd.
Mikael Engren håller med.
– Vi ser en ökad otrygghet i dessa områden. Missbrukaren lever ett osäkert liv i sig, de är mer sårbara på olika sätt, och när modulområdena drar till sig andra människor får de ju också effekten att människor drar ned varandra.
Mikael Engren säger också att kommunen behöver både fastighetsägare och allmänheten med sig i arbetet.
– Här behöver vi inte bara allmännyttans bostäder, vi behöver också de privata fastighetsbolagen med oss. Här behöver vi en spänstighet, människorna som behöver bostad ska inte bara finnas i vissa hus. Vi behöver också få med oss allmänheten, alla vill att alla ska ha en bostad, men få vill ha en stökig granne bredvid sig. Det är ju så att det kan bli mer oroligt och kanske mer spring i vissa trappuppgångar.