"Jag har alltid sagt att jag hatar att se staplat timmer, nu har jag en vägg av det framför mitt hus", säger Cecilia Lundin.
Det var kärleken till Jokkmokks djupa skogar och orörda natur som lockade Cecilia Lundin, 47, att flytta hit. I en enkel stuga intill Saskamsjön och med skogarna inpå knuten fann hennes själ ro – men nu råder istället en besvikelse då skogen bakom stugan ersatts av ett kalhygge.
– Det var ju för att jag ville bo i skogen som jag flyttade hit för 16 år sedan, nu vet jag inte riktigt vad jag känner. Spontant känner jag bara för att flytta härifrån för jag blir så ledsen när jag tittar ut. Men jag måste låta det här smälta nu, säger hon.
I höstas organiserade sig byborna i Saskam i ett försök att stoppa skogsbolaget SCA:s planer på avverkningen. Byn Saskam ligger drygt 6 kilometer väster om Jokkmokk. Här finns ett permanentboende och ett antal fritidshus.
Cecilia beskriver Saskamskogen som en kontinuitetsskog med träd som är uppemot 130 år gamla. Här har det aldrig kalavverkats tidigare och det är sannolikt att de äldsta träden började växa här runt år 1897 efter en stor storm som finns dokumenterad i historien.
När Cecilia Lundin flyttade hit var det just den orörda naturen som lockade. Hon är aktiv i naturskyddsföreningen i Jokkmokk och brinner för att bevara natur med höga naturvärden.
– Det är klart jag är besviken på SCA. Jag försökte verkligen allt för att undvika det här, jag försökte till och med köpa det. Först lät SCA inte negativa till det, men sen menade de att fastighetsbildningen skulle bli för juridisk krångligt, berättar hon.
Inför avverkningen genomförde hon en naturvärdesinventering och upptäckte då flera skyddsvärda arter som SCA missat. När det påtalades sparades fler fröträd än vid en vanlig avverkning. Det har även sparats några extra träd allra närmast hennes tomt.
– Det var för svamparnas och för min skull. Dialogen har ändå varit helt okej och jag förstår att det här är produktionsskog i deras ögon. Men jag ifrågasätter om det är så här vi ska ha det? Vem vill bosätta sig i naturen om det när som helst kan bli ett kalhygge? Nu hände det mig, och visst ser jag ironin i att det drabbat kommunens största skogskämpe. Men det kan hända vem som helst, säger Cecilia Lundin.
När skogsälskaren Cecilia Lundin klev ut ur sitt hem brukade hon mötas av skogens lugn. Nu har hon ett kalhygge bara några meter från ytterdörren.
SCA lyssnade till viss del på Saskams bybor inför avverkningen och sparade fler frötallar, eller evighetsträd.
Bakom en tunn kuliss av träd syns Cecilia Lundins hus i Saskam.
Hanna Engström är områdeschef för skog och skötsel vid SCA och var delaktig i dialogen inför avverkningen i Saskam. När det kommer till avverkningar i närhet av bebyggelse, berättar hon att de brukar informera i god tid om åtgärden för att samla in synpunkter från berörda.
– I Saskam kom det in ganska mycket synpunkter från flera håll, så vi kallade till ett samrådsmöte på plats. Det blev till slut så att vi lämnade betydande hänsyn baserat på synpunkterna som kommit in. Vi har verkligen försökt anstränga oss och har i vissa delar gått längre än vad som formellt krävs av oss, säger hon.
Hon berättar att de i avverkningen sparade fler evighetsträd än vanligt, som skulle bryta av känslan av ett kalhygge. I delarna närmast bebyggelse kommer de inte att markbereda, utan hoppas på naturlig föryngring.
– Det är det första alternativet och det finns förutsättningar för att det ska fungera. Lyckas det inte behöver vi kanske markbereda i ett senare skede för att inte bryta mot skogsvårdslagen, säger Engström.
– Jag förstår att det är en stor förändring för de närboende och det är hela anledningen till att vi går ut och informerar om åtgärden i förväg så att de har tid att förbereda sig och även få en chans att påverka.