Saskamskogen, som den kallas, är en kontinuitetsskog som är cirka 130 år gammal. Här har det aldrig kalavverkats tidigare och det är sannolikt att de äldsta träden började växa här runt 1897, efter en stor storm som finns dokumenterad i historien.
Byn Saskam ligger drygt 6 kilometer väst-nord-väst om Jokkmokk. Här finns ett permanentboende och ett antal fritidsstugor.och byborna kämpar nu för att få behålla sin skog. En manifestation har hållits där ett stort antal människor från trakten som vill värna om skogslandet samlades för en gemensam sak.
– Landskapet omkring Saskamskogen är sedan tidigare hårt brukat med flera kalhyggen. Här har det funnits bosättningar sedan lång tid, vilket hällmålningar också visar. SCA kommer att avverka alldeles vid husen och vi ser skogen som viktigare än att den ses som nya produktionsytor för engångsartiklar för en generation att konsumera, säger Cecilia Lundin som hoppas att skogen ska kunna räddas kvar.
Försök har gjorts att köpa loss området från bolaget men det misslyckades. I slutet av maj blev en del av skogen, 1,7 hektar, avverkningsanmäld av SCA och nu i höst har ytterligare ett område märkts ut.
– Vi har fått lämna synpunkter under ett samråd den 20 september där det var tämligen tydligt att mer kommer att avverkas. Snitslar hänger där redan, så planeringen pågår. Endast en liten social del med sparade träd närmast byn. Landskapet är redan hårt ansatt, det finns ett 15-tal rödlistade arter i området, inte minst den exklusiva goliatmusseronen som växer i symbios med träden. Här finns talltita, järpe och lavskrika, fortsätter Cecilia Lundin som hoppas att SCA ser värdet i att spara Saskamskogen eftersom att den, dessutom, gränsar till en av skogsbolagets egna avsättningar.
– De skulle kunna sammanföras och införlivas i varandra.
Allt detta samtalades det om under manifestationen där det bjöds på varmrökt sik, blåbärspaj och folkmusik.
– Vi talade om skogens värde bortom de kortsiktiga pengarna till massavedsbehovet. Hur den lilla människan påverkas och hur byarna påverkas när avverkningarna kommer närmare och närmare. Det är aktuellt att ställa sig frågan om det i dag finns möjligheter att leva och bo skogsnära. Men störst av allt är dock kärleken till vår nästa. Det manifesterade vi och där finns hoppet, i gemenskapen.