Klockan sex på morgonen den 13 februari i år flög Tahira och Duaa från Lapland Airport i Gällivare till Arlanda i Stockholm och sedan vidare till Pakistan.
Tidigt på morgonen den 13 februari i år lämnade Tahira och Duaa Masood Gällivare med ett flygplan till Arlanda flygplats och därifrån flög de samma dag sedan vidare till Tahiras hemland Pakistan. Tahira flydde till Sverige 2010 för att skydda sin då ofödda dotter från det hon själv utsattes för både som ung flicka och vuxen kvinna. Tahira hade under hela sitt liv i Pakistan utsatts för våld och andra övergrepp av både sin pappa och sin dåvarande man. När Tahira flydde hotade de och andra släktingar att döda Tahira om hon någon skulle återvända till Pakistan. Därför har hon och Duaa tvingats hålla sig gömda ända sedan februaridagen i år då de landade på Allama Iqbal International Airport i Lahore.
– Det är helvetet på jorden för mig. Det var det innan jag flydde till Sverige och det är det fortfarande, säger Tahira.
Det här är ju den första julen sedan ni tvingades lämna Sverige – hur har den varit?
– Vi har inte gjort något. Vi har bara varit hemma. Vi saknar Sverige jättemycket. I Gällivare hade vi gran och Duaa fick julklappar. Här har vi ingenting.
När Tahira och Duaa ser bilder från Gällivare och Sverige och läser sina vänners inlägg på Facebook kan saknaden ibland bli svår. Särskilt nu under julen.
– Vi saknar allt från Sverige. Våra vänner, snön och julen, säger Tahira.
Tahira och Duaa bor i samma lägenhet som de fick när de kom till Pakistan i februari. Den är liten och väldigt spartanskt inredd. Där tvingas de hålla sig gömda.
Tahira berättar att hon varit väldigt sjuk den senaste månaden. Hon har smittats av denguefeber, vilket är en väldigt allvarlig sjukdom, orsakat av ett virus. Viruset sprids oftast via myggor och det är troligtvis så hon själv blivit smittad, berättar hon.
– Jag var jättesjuk och hade hög feber. Duaa har tagit hand om mig och hjälpt mig jättemycket, men har varit orolig för att något skulle hända mig.
Har du kunnat få någon hjälp från sjukvården?
– Ja, vi bor nära ett sjukhus. Vi var där och de tog prover som visade att jag hade denguefeber, så jag fick med mig medicin som jag skulle ta.
På bilden från ett sjukhus i Lahore vårdas en man som insjuknat i denguefeber. Även Tahira drabbades av den sjukdomen för en tid sedan och är ännu svag.
Tahira säger att hon mår mycket bättre nu, men att hon fortfarande känner sig lite svag. Dessutom har hon problem med hosta.
– Det är jättemycket smog här och det är jobbigt att andas ibland. Duaa har också ont i halsen av smogen, berättar hon.
Lahore anses vara en av världens farligaste städer då luftkvaliteten ofta är oerhört dålig. Enligt AQI (Air Quality Index) klassas allt över 300 AQI som ett hälsomässigt nödläge. På annandag jul hade Lahore 580 på skalan. Som jämförelse hade Stockholm vid samma tidpunkt 29 på skalan. Närmsta mätpunkt för Norrbotten är Piteå som hade 6.
– Vi kan inte gå ut när det är så dålig luft. Men vi måste ju gå ut ibland. Duaa måste få komma ut för sin mentala hälsas skull, så ibland går vi till en park som finns här i närheten, säger Tahira.
Smogen ligger ofta så tät i Lahore att det är svårt att veta om det är dag eller kväll. På bilden, som är tagen på förmiddagen den 14 december, bakar en gatuförsäljare bröd.
Hemma i Sverige fortsätter både vänner och advokater att kämpa för att Tahira och Duaa ska få återvända hem till Gällivare.
– Jag är så lyckligt lottad över alla mina vänner. Alla som hjälper oss och försöker hjälpa oss att få komma tillbaka. Varje dag skriver folk till mig på Facebook och frågar om vi behöver någonting. Sverige har en hård regering just nu, så det är svårt för oss. Men människorna, våra vänner är fantastiska, säger Tahira.
Dagen innan Tahira och Duaa Masood utvisades från Gällivare till Pakistan samlades vänner hemma hos familjen. Från vänster Maria Sätterqvist, Sofia Isaksson Fors, Tahira Masood och Elisabeth Landby.