"Jag har haft tur. Jag har träffat så fina människor här som hjälpt och stöttat mig i 13 år. Utan dem hade jag inte orkat.", säger Tahira.
– Vi har inte kunnat sova alls inatt. Vi har bara hållit om varandra och gråtit, berättar Tahira när vi träffar henne på flygplatsen någon timme innan de ska kliva ombord på planet.
Trots att temperaturen bara är runt noll grader känns det ändå riktigt kallt när Tahira och Duaa kliver ur taxin utanför Lapland airport runt klockan halv fem på måndagsmorgonen. Vinden viner och snön yr omkring dem när de får hjälp att lyfta ut sina resväskor ur bagaget.
Det här är dagen de hoppades att de aldrig skulle behöva uppleva. Efter mer än tolv år i Gällivare ska de nu utvisas till ett land som Duaa aldrig tidigare satt sin fot i. Varken Tahira eller hennes nära vänner i Gällivare har velat prata om det, men de vet alla att det finns en risk att hon och Duaa aldrig får återvända. Att det här kan vara sista dagen de får känna februarivinterns vind bita i kinderna och se snön över det mäktiga Dundret som vakar över staden.
Tahiras exman, hennes pappa och andra släktingar har hotat att döda Tahira om hon någonsin kommer tillbaka. Därför tvingas hon och Duaa att gömma sig när de kommer till Lahore. På flygplatsen kommer de att mötas av Hanna Gardell, som Tahira har haft nära kontakt med under den senaste tiden. Hon kommer att hjälpa dem med en fristad på hemlig plats någonstans i mångmiljonstaden.
Många människor och organisationer har kontaktat Tahira och erbjudit sig att hjälpa dem att gömma sig här i Sverige.
– Jag vill inte utsätta Duaa för det. Det är inget liv att tvingas vara gömd här och inte får gå i skolan eller träffa sina vänner. Jag vill göra det på rätt sätt. Men vi måste gömma oss i Lahore. Om min släkt får reda på att vi är där...
Även om Tahira och Duaa nu tvingas till en osäker och riskfylld tillvaro i Lahore finns vännerna i Gällivare kvar och de har lovat att aldrig ge upp. De kommer att fortsätta kämpa. Dels för Tahira och Duaa ska få återvända hem, men också för att väcka opinion mot de övergrepp som de anser att svenska myndigheter utsätter utsatta kvinnor och barn i liknande situationer för.
– Sverige har fått svidande kritik av FN för att vi har en sån snedvriden migrationspolitik där vi tar emot många fler män än kvinnor. Vi vill jobba för förändring – att Sverige ska skydda utsatta och förtrycka kvinnor och inte skydda de förtryckande männen. Vi ska skapa opinion om de här orättvisorna, säger Maria Sätterqvist.
I slutet av 2022 tvingade Migrationsverket Tahira att sluta sitt jobb. De tog ifrån henne hennes personnummer samt bankkort och sa att hon och Duaa skulle flytta till en flyktingförläggning i Boden i väntan på utvisningen. Utan inkomst skulle hon inte klara av att betala hyran och försörja sig själv och Duaa. Men det kunde hon. Hon vägrade gå med på att Duaa skulle tvingas lämna Gällivare och sina vänner.
– Tahira är en otroligt självförsörjande dam som inte tillåter att andra går in och hjälper till. Inte ens vi som är hennes vänner. Hon har sparat och lagt undan pengar så att hon aldrig ska behöva bli beroende av någon annan. När hon fick arbeta jobbade hon heltid på Gällivare kommun plus att hon hade ett extrajobb på Pensionat Augustin, säger Sofia Isaksson Fors.
– Samma sak när vi pratade om det här med advokater, att vi kunde ta den biten. Och när advokaten erbjöd sig att jobba pro bono. Hon ville inte belasta någon annan. Och att en sån otroligt hederlig och arbetsam människa blir så misstänkliggjord av svenska myndigheter retar mig så otroligt mycket, säger Maria Setterqvist.
Tahira berättar hur hon tvingat sig själv att vara stark för Duaas skull. "Hon har hopp. Hon känner att det kommer att gå bra – att vi ska få komma tillbaka. Jag vill inte att hon förlorar det hoppet. Därför är jag stark.".
Kvart över fem på måndagsmorgonen var det dags att gå genom säkerhetskontrollen. Men just innan ville Tahira säga några sista ord.
– Jag är inte den person som jag var när jag kom hit till Gällivare. I dag är jag en stark kvinna. Men jag hade aldrig kunnat vara så stark utan mina fantastiska vänner här. Och Duaas lärare. De har gjort mig stark. Jag kommer aldrig att glömma er. Jag har fått så mycket här i Sverige. Men jag lämnar mitt hjärta här. Det är här vi har vårt liv. Sverige är vårt hemland.
Strax efter klockan sex lyfte planet från Gällivare. Och vid lunchtid flög de vidare från Arlanda och Sverige. Till ovissheten.