Presschefen på Migrationsverket Jesper Tengroth.
Det är ett förtvivlat ansikte jag möter när videosamtalet börjar. Klockan är ett på eftermiddagen i Pakistan och 33 grader i Lahore där Tahira och hennes dotter befinner sig.
– Jag vet inte vad jag ska göra. Jag grät hela dagen igår, jag har gråtit idag. Min dotter är sjuk och har feber, säger Tahira Masood.
I ett och ett halvt år har Tahira Masood och hennes dotter Duaa levt i Pakistan efter att ha blivit utvisade från Sverige. Tahira flydde från Pakistan 2010 för att skydda sin då ofödda dotter från det typ av liv hon själv levt. Tahira har i hela sitt liv utsatts för våld och andra övergrepp av sin pappa och före detta man i Pakistan. När hon lämnade landet hotade hennes familj att de skulle döda henne om hon någonsin återvände. De har nu levt gömda och rädda i Pakistan i 18 månader. Duaa föddes samma år som Tahira kom till Sverige och de har sedan dess levt i Gällivare. Fram till den 13 februari 2023 då tvingades lämna landet. Duaa lever nu i ett land där hon inte talar språket, inte har möjlighet att gå i skola och tvingas att spendera all tid inomhus i en liten lägenhet med sin mamma.
Ungefär ett halvår efter att ha anlänt till Pakistan ansökte Tahira om uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige. 11 månader senare, i juni 2024, gav Migrationsverket beskedet att hennes ansökan fått avslag.
– Det är löjligt att de inte låter mig stanna, vi lever i fara. Vi har ingen kontakt men andra människor i Pakistan. Migrationsverket gör mitt liv till ett helvete. De har förstört mitt liv och min dotters liv, säger Tahira Masood.
Livet i Pakistan är mycket påfrestande för mor och dotter, då de tvingas leva med en ständig rädsla. På grund av dödshoten som kom från Tahiras familjemedlemmar när hon lämnade Pakistan spenderar de så lite tid som möjligt utomhus. Duaa är nu sjuk i feber och har mått psykiskt dåligt sedan de anlände till Pakistan.
– Vi spenderar all tid hemma och vi träffar inga människor. Duaa är rädd när hon är utomhus. Det är som ett fängelse. Jag kan inte jobba, jag kan inte göra något nu. Mina föräldrar skickar lite pengar för att stödja mig. Det är väldigt sorgligt, säger Tahira Masood.
Migrationsverket har gett Tahira avslag med den huvudsakliga anledningen att hon inte kan styrka sin identitet. Migrationsverket uppmärksammar att hon har ett giltigt pass, men tidigare har ett annat pass figurerat i bevisningen som visar ett annat födelseår. Detta har Tahira förklarat beror på ett tvångsgiftermål som ägde rum i Pakistan när hon var 14 då en 19 år äldre släkting tvingade henne att gifta sig med henne och hennes ålder ändrades för att möjliggöra giftermålet
– Om man ska söka uppehållstillstånd för arbete behöver man styrka sin identitet. I det här ärendet finns det ett pass med ett annat födelsedatum och det är därför inte möjligt att styrka identiteten. Personen har även en historik med illegal vistelse i Sverige vilket gör att Migrationsverket bedömer att det inte är möjligt att bevilja uppehållstillstånd, säger presschef på Migrationsverket Jesper Tengroth.
– I alla de här processerna ligger bevisbördan på den som söker. Man måste lämna bevisning som styrker sin identitet, du som sökande presenterar bevisningen i din ansökan, fortsätter Jesper Tengroth.
Tahira känner sig frustrerad över att hon har skaffat ett giltigt pass som bekräftar hennes identitet, men ändå inte har tillräckligt med material för att styrka sin identitet.
– Jag bor i Pakistan och har ett giltigt pass, de kan inte påstå att jag är någon annan. Hur kan de göra såhär mot en människa? Vad kan jag göra? Jag vet inte vad jag ska göra, det finns ingen jag kan fråga om hjälp. Hur kan man behandla en människa på det här sättet?Jag vill veta vad jag har gjort fel, säger Tahira Masood.
Elisabeth Landby är en vän till Tahira och även hon känner sig uppgiven.
Det finns en möjlighet att överklaga beslutet, men Tahira känner sig maktlös och uppgiven. Hemma i Gällivare har även Tahiras vänner tagit del av beskedet.
– Det kom som en väldigt stor besvikelse och det är en väldig sorg för det här var kanske sista chansen att vända det här. Det kändes som att det skulle gå eftersom hon har jobbat i Sverige så fort det var möjligt för henne. Det känns väldigt tungt nu, säger vännen Elisabeth Landby Labero.