SKL, Sveriges kommuner och landsting, anser att rättsläget är oklart.
Norrbottens Media kunde berätta förra veckan att Migrationsverket köpt omsorgsinsatser för 64 miljoner kronor åren 2012-2016, utan upphandling. De har handlat av kommuner och privata företag runt om i landet.
Läs mer: Omsorgstjänster för 64 miljoner utan upphandling
Migrationsverket har sagt upp avtalen, bland annat med Bodens kommun. Totalt har myndigheten under samma period handlat omsorgstjänster för totalt åtta miljoner kronor i länet.
Enligt Migrationsverket är det kommunens ansvar att ge asylsökande, som bor i egen bostad och inte på förläggning hemtjänst. Myndigheten stöder sig på en gammal kammarrättsdom från 2003. Bodens kommun anser att det är fel.
– Jag anser att vi har rätt, att den domen inte kan vara vägledande. SKL bekräftar det. SKL bekräftar också att lagstiftarna måste göra någonting, Béatrice Öman (S), ordförande i socialnämnden i Boden.
SKL bedömer att kammarrättsdom inte kan bli styrande när man avgör var gränsen går mellan lagen om mottagande av asylsökande, LMA, och socialtjänstlagen, SoL. De har tagit fram flera andra, senare domar, som snarare ger stöd för att det är Migrationsverket, som ska tillgodose bland annat hemtjänstinsatser.
SKL påpekar även att det idag inte utgår någon statlig ersättning till kommunerna för dessa insatser.
Personliga anser Béatrice Öman att det här är en fråga för lagstiftaren, det vill säga regering och riksdag. Det är därför som man från Bodens kommun sida har talat med riksdagsmännen Leif Pettersson (S) och Fredrik Lundh Sammeli (S).
– De är helt medvetna om att man måste ta tag i det här.
SKL konstaterar att rättsläget är oklart och uppger att det är särskilt olyckligt, eftersom det berör människor i en utsatt grupp. Från deras håll anser man därför att ansvarsfrågan måste klargöras antingen genom ändring i lagstiftningen eller domstolspraxis.
Béatrice Öman förklarar att det handlar om personer med omfattande behov.
– Vi pratar inte om städ eller tvätt, kontaktperson eller ledsagning, utan vi talar om personer i behov av stora insatser. För att pröva vem det är som har rätt enligt lagstiftningen skulle vi behöva neka insatser, som vi absolut inte är redo att neka till.
Att neka insatser är för att få till stånd en överprövning och en prejudicerade dom i Högsta förvaltningsdomstolen. Det tycker inte Béatrice Öman är en framkomlig väg.
– I vilken situation hamnar man inte då när man inte har möjlighet att överklaga? Då hamnar man mellan alla stolar. Det är den enskilde som kommer i kläm.
Hon vet inte om kommunledningen på något sätt kommer väcka den här frågan hos regeringen.