Ann-Louise Johansson berättar att hennes huvudman började må sämre när hen flyttade in på gruppboendet.
NSD har tidigare skrivit om gruppboendet i Boden som fått kritik för vanvård av brukare. Föräldrarna Linda Nordström och Thomas Persson har anmält gruppboendet till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för stora brister i omvårdnaden av deras döttrar.
När Ann-Louise Johansson läste artikeln i NSD blev hon både upprörd och förvånad.
– Jag kände igen så mycket i föräldrarnas berättelse och tänkte att har det verkligen fortfarande inte blivit bättre på boendet. Min huvudman behöver inte hjälp med tandvård eller hygien, utan det handlar mer om de psykosociala bitarna. Att känna trygghet och tillhörighet, säger hon.
Ann-Louise Johanssons huvudman – den som person som hon är god man åt – bodde på gruppboendet under 12 månader mellan 2022 och 2023. Ann-Louise ville innan inflyttningen veta om det fanns missbruksproblem bland de andra brukarna. Svaret från ledningen var nej.
Men fyra veckor senare började problemen. Eller helvetet, som Ann-Louise kallar det.
– Tvärtemot vad de berättat så visade det sig att det visst fanns missbruksproblem bland brukarna. Jag gick fullständigt i taket. Och det här startade inte fullt en månad efter inflyttningen.
Huvudmannen började vara ute på stan och kom hem berusad. Från att ha varit lugn och trygg före inflyttningen hamnade hen i missbrukskretsar och började snabbt må psykiskt sämre. Ann-Louise krävde tidigt en flytt till ett annat boende men fick inget gehör för sitt krav.
Ann-Louise efterlyste fler aktiviteter, som att personalen skulle aktivera med att spela spel och gå ut på promenader. Men ingenting hände. Hon upplevde ett oengagemang från både ledning och personal.
– Hen var livrädd för åska och en gång när det blev oväder ringde hen till boendet och bad om att få bli hämtad för att slippa promenera. "Nej du får gå själv", var svaret, berättar Ann-Louise.
– Allt det här handlar om en ej lyhörd ledning som tillsammans med delar av personalen saknar kompetens om LSS-lagen, fortsätter hon.
Ann-Louise kontaktade socialnämndens ordförande och en LSS-handläggare på kommunen. Hon lusläste också lagen och regelverket. Inför sista mötet med ledningen på gruppboendet hade Ann-Louise även begärt ut huvudmannens sjukvårdsjournal.
– Nog är det väl konstigt, min huvudman hade tidigare varit in på psyket ett fåtal gånger. Men efter tio månader på gruppboendet så hade hen varit där sju gånger. Det måste ju tyda på någonting. Men ingen var bekymrad över måendet, man var mer intresserad av hur jag lyckats få ut journalerna.
Ann-Louise blev än en gång uppmanad att släppa taget och att inte hela tiden finnas till hands. Den här gången blev hon så upprörd att hon började gråta.
– Som god man har jag ett uppdrag från tingsrätten att min huvudman ska hade det bra i livet och känna sig trygg. Jag frågade vem som ska ta över det ansvaret om jag släpper taget och slutar finnas till hands. "Det är helt och hållet personalens ansvar här på boendet", fick jag till svar.
Ann-Louise reagerade med att kräva omedelbar förflyttning. Den här gången hotade hon med att vända sig till media. Fyra dagar senare blev huvudmannen erbjuden en ny plats på ett annat boende och har nu en lugn och bra tillvaro enligt LSS -lagen, säger Ann-Louise.
– Där fungerade det jättebra från första dagen och min huvudman blev direkt lugn och trygg.
Jeanette Nordberg, verksamhetschef Boende och Stöd, Bodens kommun.
Jeanette Nordberg, verksamhetschef Boende och Stöd, uttalar sig inte i enskilda ärenden.
Kan man som anhörig eller god man vara för kontaktbar för en brukare, kan man behöva släppa taget?
– Det viktigaste är att man hittar ett bra samarbete med närstående, god man eller förvaltare. Att man har en bra kommunikation med personalen. I grunden ska man hitta det som passar brukaren och det kan se olika ut beroende på den enskildes behov.
Blandas brukare med missbruksproblem och brukare med intellektuell funktionsnedsättning?
– Vi försöker alltid verkställa beslut så att det blir en trygg miljö för våra brukare och ibland får vi LSS-beslut att verkställa med brukare som har en missbruksproblematik med sig i sin bakgrund. Då är det upp till oss att finna en lösning som leder till det bästa för den enskilde och för andra brukare som bor i närheten. Det är inte så att alla brukare som råkar ha en missbruksproblematik i sin bakgrund bor på ett SoL-boende, de kan också ha ett LSS-beslut.
Kan det innebära problem för att skapa en trygg miljö?
– Självklart kan det vara en utmaning men vi brukar kunna lösa det med bra arbetssätt och rutiner och förebyggande arbete. Hur det kan se ut beror helt och hållet på hur ärendet ser ut.