Linda Nordströms och Thomas Perssons 23-åriga döttrar har en funktionsnedsättning som innebär att de behöver omfattande stöd och hjälp i vardagen. För två år sedan flyttade döttrarna in på ett kommunalt gruppboende. Inledningsvis hade föräldrarna en positiv känsla och döttrarna var glada över att flytta hemifrån.
– Det pratades om pyjamaspartyn och det vara mycket gulligt prat. Kommunen lovade mycket men allt visade sig vara tomma ord, säger Thomas.
Kort efter flytten började föräldrarna få signaler om att allt inte stod rätt till. Döttrarna visade tecken på oro, vilket föräldrarna påtalade för personal och ledning på boendet. De noterade bristande rutiner i omvårdnaden.
– Det fanns inga rutiner som följdes och rutiner är A och O för våra tjejer. Vi sa att situationen inte var hållbar, säger Linda.
Trots upprepade påpekanden och möten har ledningen inte lyckats få rutinerna att fungera, anser föräldrarna. De beskriver att döttrarna inte får den hjälp de behöver med vardagliga saker som matlagning, hygien och tandvård. De ser även att döttrarnas lägenheter ofta är ostädade och smutsiga. Föräldrarna blir uppringda sent på kvällarna av sina döttrar, trots att de egentligen borde sova. Ibland är döttrarna ute och promenerar ensamma i Boden.
– De ska inte behöva gå med två vänsterskor på sig en hel dag bara för ingen ids kolla upp det. Eller ha vinterkläder på sig på sommaren eller sommarkläder på sig på vintern, säger Thomas.
De berättar att döttrarna har fått kommentarer på sina arbetsplatser inom kommunen från kollegor, som märkt av en negativ förändring.
– Ena dottern som jobbar på café har fått höra att "så där smutsig kan du inte vara, du måste gå byta kläder". Ett bevis för att personalen inte har kollat innan man släppt iväg henne, säger Linda.
– Det var alltid ordning och reda när de bodde hemma och de hade bra mat i lunchlådan. Nu kan de ha med sig en torr hamburgare utan något tillbehör, fortsätter hon.
En incident som föräldrarna beskriver var när personalen bad en av döttrarna att värma sin mat själv, något hon inte klarar av. Mikrovågsugnen gick i 20 minuter, och rökutvecklingen i lägenheten slutade med att brandkåren fick komma till platsen.
En annan händelse som skakat om föräldrarna var när en av döttrarna drack spolarvätska. Informationen kom först från den ena tvillingdottern och senare från en jourhavande sköterska. Enligt föräldrarna var det ingen från boendet som hörde av sig.
Föräldrarna uppger att de framfört sin kritik vid flera möten med både enhetschef och verksamhetschef, men att de nu har gett upp hoppet om en förändring. Efter två år har rutinerna för omvårdnad och tillsyn inte förbättrats. Arbetsgruppen på boendet är fortfarande turbulent, och det ständiga bytet av personal har förvärrat situationen ytterligare, menar föräldrarna.
– Från kommunens sida har man hela tiden tjatat om att vi måste släppa greppet, att vi inte ska bry oss så mycket. Men när vi ser att de inte klarar av det så är det jättesvårt för oss att inte bry oss, säger Thomas.
Tidigare under hösten tog föräldrarna med en av döttrarna till tandläkaren där det konstaterats att tandvården var gravt eftersatt.
– Hon har karies i hela munnen, det är svart överallt. Nu pratar vi vanvård. Tänderna är förstörda för livet, säger Thomas.
I ett desperat försök till förändring har föräldrarna skrivit detaljerade rutiner till boendet och ledningen. De har också gjort två anmälningar till IVO.
– Det här är vårt sista rop på hjälp. Vi vet inte hur vi ska gå vidare annars för att kommunen ska få upp ögonen. Det här sker fortfarande, och inget har löst sig än, säger Thomas.
Anna Öhrling är enhetschef för det aktuella gruppboendet och för andra gruppboenden i kommunen. Hon vill inte uttala sig, utan hänvisar till verksamhetschefen för Boende och Stöd i Bodens kommun, Jeanette Nordberg.
Jeanette Nordberg vill inte kommentera det enskilda ärendet. Hon säger att det pågår en dialog med föräldrarna och att hon välkomnar en IVO-anmälan.
– Det är bra att vi får en extern part som granskar det särskilda ärendet och utifrån det ser om det är någonting vi behöver jobba vidare med.
Föräldrarna har varit kritiska en längre tid, tar ni åt er av kritiken?
– Som sagt, jag vill inte kommentera det enskilda ärendet. Jag har inte ens tagit del av IVO-anmälan.
Hur skulle du beskriva ledarskapet och rutinerna på gruppboendet?
– Vi har ett åtagande att följa lagstiftningen och det jobbar vi med dagligen. Vi följer upp arbetssätt och rutiner så att våra brukare får den vård och omsorg de har rätt till. Sen kan givetvis närstående ha synpunkter och då är det bra om vi får en extern part som tittar på det här.
Vilken vård och omsorg har jag rätt till som boende på det här gruppboendet?
– Du ska få den vård och omsorg som du har rätt till enligt lagstiftningen, och den ska vara anpassad enligt den enskildes individuella behov.
Om jag som närstående inte är nöjd med omsorgen av en anhörig, vad ska jag göra?
– Det bästa är att vi har en nära dialog och pratar med dem som utför vården och omsorgen. Och då är det en dialog med personalen, enhetschefen och kanske även med verksamhetschefen. Att man har ett nära samarbete helt enkelt.
Hur tycker du att det har fungerat med de här föräldrarna?
– Som jag sa tidigare så kommer jag inte att kommentera några enskilda ärenden. Men pratar man i generella termer så är en nära dialog det bästa.