– Jag vill inte vara någon bråkstake, jag har lämnat det där. Jag vill bara vara mysig, säger hon och skrattar.
Sophie Gunnarsson är medveten om hur hon har uppfattats av vissa i sin förra hemstad, där hon skaffat sig mängder av vänner – men även fiender. Under tio år i Luleå har hon kämpat för HBTQ-frågor, högljutt och oömt, inte alla har känt sig bekväma med hennes sätt. Men under våren sade hon upp sig från jobbet på RFSL och sedan i somras har hon hittat lugnet – mitt i storstadspulsen.
– Det är skönt att vara anonym och på ett nytt ställe. Bara att slippa det som hände på Bishops för några helger sedan är skönt och att vara på ett ställe där det finns fler sammanhang då jag kan träffa personer som är mer som mig, säger hon.
LÄS MER: Hatattacken på Bishops: "Vi kallades plattfittor"
Sophie Gunnarsson flyttade upp 2006 då hon fick jobb på NSD och minns att klimatet för HBTQ-personer i länet var minst sagt kyligt. RFSL i Piteå hade tvingats stänga verksamheten efter brandbombsattack och i Luleå arrangerades kafékvällar varannan vecka. Punkt.
Gunnarsson bestämde sig för att starta klubben Make out, hennes "livräddare i Luleå", för att skapa ett sammanhang och hon framhåller de populära kvällarna som en personlig höjdpunkt under åren i stan. Men för den breda massan blev hennes ansikte känt i och med starten av Luleå Pride.
– När vi startade 2012 kunde man fortfarande kommentera anonymt på nätet, då var det jättemycket näthat och ifrågasättande kring varför det skulle vara en specifik festival för HBTQ-personer och varför Luleå Kommun bidrog med pengar, berättar hon.
Att få företag och potentiella sponsorer engagerade var inte heller enkelt i början, men ganska snabbt etablerades Luleå Pride som en självklar del av sommarens höjdpunkter.
– Men visst har det varit tufft. Allt från näthatet 2012 till drev på Facebook där kvinnohat och feministhat får flöda. Jag har också fått direkta verbala hot och hat på stan, men det var en del av jobbet, säger hon.
Hon känner att de jobbiga incidenterna har vägts upp av allt det goda. "Känslan av en lyckad festival eller att gå i Prideparaden är oslagbar", säger Gunnarsson och konstaterar att klimatet i Norrbotten förbättrats enormt, mycket tack vare RFSL och Pride.
Hon menar att attacken på Bishops Arms visar på att Luleå generellt ligger efter i utvecklingen av mänskliga rättigheter.
– Jag kanske inte blir jätteförvånad, samtidigt är det så sjukt att stan inte är en trygg plats för alla. Sjukt att inte kunna vara trygg när du går ut och att alltid vara beredd på att något kan hända. Jag kunde känna att jag alltid hade på mig skyddsrustningen och var beredd på strid när jag gick ut på krogen, säger Sophie Gunnarsson.
I dag jobbar hon som projektledare för RFSU Stockholm, i ett sexualupplysningsprojekt riktat mot unga personer med funktionsnedsättningar. Hon är färdig med Luleå och stortrivs med sitt nya liv, men ...
– Jag kan sakna styrkan i att alla känner alla – när det är bra är det magiskt. Som på Bishops där alla slöt upp, det är ashäfigt. I sådana lägen när alla håller varandra om ryggen och det blir en sådan gemenskap – det är oslagbart, det går inte att hitta i en storstad, säger Sophie Gunnarsson.