Bland den breda allmänheten är FNSU (Föreningen Nordisk Socialdemokratisk Ungdom) ingen särskilt känd organisation. Men i ungdomspolitiska sammanhang har den en central roll.
FNSU har under lång tid varit en samlingsplats för de socialdemokratiska student- och ungdomsförbunden i Norden. Numera ingår även de baltiska länderna i samarbetet.
Några gånger varje år träffas representanter från medlemsorganisationernas ledningar för tankeutbyte, nätverkande och diskussioner om politiska förslag. Vartannat år genomförs en större kongress.
Någon gång på 1980-talet (kanske 1986, möjligen 1987) blev jag själv utsedd att representera SSU (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund) på en FNSU-kongress. Jag fick flyga till Gardemoen och sedan åka buss till en konferensanläggning någonstans i Oslotrakten.
Jag minns inte så mycket av förhandlingarna och vad som sas. Men en sak som skedde var i alla fall att AUF:s Jens Stoltenberg (dagens generalsekreterare i Nato) överlämnade ordförandeklubban i FNSU till SSU:s Anna Lindh (Sveriges utrikesminister 1998-2003), vilket är en fingervisning om att dagens ungdomspolitiska samlingar sannolikt rymmer en del av framtidens politiska tungviktare i Norden.
Den här typen av konferererande under decenniernas lopp har även byggt viktiga relationer och bidragit till att göra Socialdemokraterna i Norden till ett väl sammansvetsat gäng. Till exempel brukar SSU och norska AUF (Arbeidernes Ungdomsfylking) alltid hjälpa varandra under respektive länders valrörelser.
Årets val i Sverige är inget undantag. I veckan har en grupp AUF:are varit i Norrbotten för att stötta SSU inför valet och för att delta vid Luleå Pride. Under fredagen samlades de valarbetande SSU:arna och AUF:arna till en gemensam grillafton på Gültzauudden i Luleå (se bilderna).
De har dessutom mycket positivt att tala i mötet med väljarna. Den nordiska samhällsmodellen, som i hög grad bär socialdemokratins signum, är en förebild för många i världen. En jämlikhetsinriktad politik har gått hand i hand med ekonomisk och industriell utveckling. Goda relationer mellan fack och arbetsgivare har stärkt både reallöner och internationell konkurrenskraft.
Med rätta talade USA:s dåvarande president Barack Obama med stor entusiasm om den nordiska framgångssagan i anslutning till ett statsministerbesök i Washington 2016.
"Varför sätter vi inte de här små länderna vid makten i världen ett tag? Världen skulle vara säkrare om fler länder agerar som Norden", sa Barack Obama bland annat.
Sådana uttalanden kan vara bra att påminna om i årets svenska valrörelse när man lyssnar på högerpartiernas litanior om läget i landet.
Moder Svea må ha sina fel och skavanker, men i alla internationella jämförelser står sig Sverige och andra S-styrda länder i Norden mycket väl. Den nordiska modellen levererar.
