I en omtalad intervju i TV4 den 10 februari 2024 utfärdade statsminister Ulf Kristersson (M) ett storstilat löfte.
"Det är regeringen och samarbetspartierna som kommer lägga fram den budget som också kommer se till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården”, sa han. Klart och tydligt. Utan reservationer.
Några dagar senare, noga bestämt 22 februari, backade Kristersson från beskedet i en intervju med Östgöta Correspondenten.
"Jag kan inte lova vad 21 regioner tar för beslut. Det har jag aldrig sagt heller. Utan jag har sagt att staten kommer göra sitt för att så långt som möjligt undvika generella neddragningar av viktig medicinsk personal", sa statsministern till Corren.
Nu står det också klart att det blir bara ett mindre tillskott till regionerna i regeringens vårändringsbudget.
Regeringen tillskjuter sex miljarder kr, vilket inte på långa vägar räcker för att täcka underskotten i regionerna som beräknas till hela 24 miljarder kr.
Malin Ragnegård, ordförande för fackförbundet Kommunal, som organiserar landets undersköterskor, är inte heller imponerad.
"Regeringen försöker desperat sätta plåster på en blödande välfärd och det är ovärdigt. Tänk om, tänk rätt – prioritera välfärden", säger hon.
Även oppositionspartierna är kritiska. I en SVT-intervju talar Mikael Damberg, Socialdemokraternas finansministerkandidat, om ett "fiasko" och nytt "löftesbrott från statsministerns sida".
"Ett vårdsvek", säger Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. "Jimmie Åkessons och Ulf Kristerssons besked innebär massuppsägningar. Det är de sjuka, barnen, de gravida som tar smällen."
Tyvärr har hon rätt. Sex miljarder innebär viss lindring för regionerna. Men vi kommer ändå att få uppleva mycket kraftiga neddragningar.
Exemplen från den senaste tidens nyhetsflöden är många. Region Södermanland har redan varslat 900 medarbetare och infört anställningsstopp från 1 oktober. Region Östergötland ska minska sin personalstyrka med omkring 600 tjänster. Region Skåne behöver spara 240 miljoner, vilket hotar hundratals tjänster vid universitetssjukhusen i Lund och Malmö.
Allvarligt är dessutom den senfärdighet som präglat regeringens agerande. Problemen i vård-Sverige har varit kända länge.
Redan 2 november 2022 fick den då nytillträdda finansministern Elisabeth Svantesson (M) ta emot en dramatisk hemställan från SKR.
SKR pekade på att den försämrade konjunkturen – i kombination med pris- och löneökningarna – kommer att "kraftigt påverka" ekonomin de kommande åren.
Skatteunderlaget krymper samtidigt som kostnaderna ökar. Enligt SKR förväntas årliga underskott i sektorn på omkring 20-30 miljarder kr under de kommande åren.
Följaktligen krävde SKR en rejäl uppräkning av statsbidragen för att inte urholka kvaliteten i vård, skolor och omsorg. Så löd alltså SKR:s larmrapport redan i november 2022.
Sedan dess har Svantesson och Tidöpartierna haft nästan 1,5 år på sig för att agera. Men i statsbudgeten för både 2023 och 2024, liksom vårändringsbudgeten 2023, valde regeringen och Sverigedemokraterna att prioritera annat.
Det var viktigare att sänka skatterna till sin lägsta nivå sedan 1975, som Moderaterna gärna skryter om. Statsbidragen till kommuner och kommuner räknades inte ens upp i samma takt som inflationen, vilket nu påverkar vård, skolor och omsorg.
Sammanfattningsvis: Regeringen har agerat både för sent och för klent.
Det bidde till sist bara en ynklig liten tummetott av Kristerssons vårdlöfte.