Den 16 oktober 2004 firade Moderaterna 100 år som politiskt parti.
Socialdemokraterna framförde sina gratulationer och överlämnade en present i form av den klassiska valfilmen ”Skattefria Andersson” som partiet gjorde inför valet 1954.
Presenten hade en politisk udd mot det jubilerande högerpartiet.
Precis som ”Skattefria Andersson” har Moderaterna alltid drömt om ett lågskattesamhälle. Men som filmen visar är det i själva verket en mardröm.
För med skatterna försvinner även saker och ting som finansieras och organiseras gemensamt – vattnet i kranen, vägarna, skolorna, äldreomsorgen, sjukvården, försvaret och barnbidragen.
”Skattefria Andersson” – som i filmen spelas av legendariska skådespelaren Stig Järrel (född 1910 i Malmberget, död 1998 i Monte Carlo) – får bittert erfara att det svider i den egna plånboken när han måste ordna allt på egen hand.
I filmen vaknar en kallsvettig Andersson till sist upp från sin skattefria mardröm.
Moderaterna har dock aldrig lämnat fantasierna om lågskattesamhällets välsignelser.
När Moderaterna satt i regeringsställning förra gången – under perioden 2006-2014 – sänktes skatterna med sammanlagt 140 miljarder kr.
Och historien upprepar sig efter regeringsskiftet 2022. Nu skroderar Moderaterna om att skatterna i och med Tidöpartiernas statsbudgetar för 2023 och 2024 sänks till sin lägsta nivå sedan 1975.
Men det finns, precis som Socialdemokraterna visar i den gamla valfilmen, en baksida av högermyntet.
Mindre skatteintäkter betyder att det samtidigt blir mindre pengar för den offentliga sektorn – pengar som kunde ha använts för att höja kvaliteten och öka personaltätheten i till exempel sjukvård, förskolor och äldreomsorg.
Mellan 2000 och 2022 har skatternas andel av BNP (bruttonationalprodukten) minskat med 7,1 procentenheter.
Enligt välfärdsutredaren Kjell Rautio handlar det om ett bortfall för den offentliga ekonomin på hela 421 miljarder kr under samma period.
Det är inte undra på att vi i Sverige 2024 talar om vårdköer, underbemannade förskolor, bristande järnvägsunderhåll och dålig krisberedskap.
Det är följden av att regering och riksdag under de senaste två decennier valt att prioritera lägre skatter före annat.
Därför finns skäl att damma av gamla "Skattefria Andersson" och på nytt påminna om sambanden mellan skatter och välfärd.
Blå lågskattepolitik kommer inte att fixa bristerna i stat, kommuner och regioner.
