"Sverige har i praktiken en dold beskattning som inte ens skattesänkarfanatikerna i Moderaterna vill tala om. Det handlar om den allmänna löneavgiften. En skatt som förra året drog in drygt 250 miljarder kronor till statskassan", skriver välfärdsutredaren Kjell Rautio i en debattartikel i Dagens Arena.
Det är befogat att frågan blir föremål för diskussion, vilket även denna ledarsida påpekat flera gånger – senast 20 september 2023.
Det handlar om vad arbetsgivaravgiften är och omfattar.
På högerkanten beskrivs arbetsgivaravgiften ofta som en "straffskatt" på jobb och företagande, vilket är trams.
Arbetsgivaravgiften har historiskt varit ett löneutrymme som löntagarna har avstått ifrån för att ha trygghet när de är föräldralediga, blir gamla, sjuka, arbetslösa eller skadar sig på jobbet.
I realiteten har det varit en socialförsäkringsavgift.
Skatteverkets tabell visar vad som ingår i arbetsgivaravgiften (som för närvarande är sammanlagt 31,42 procent på bruttolönen):
- Sjukförsäkringsavgift 3,66 procent.
- Föräldraförsäkringsavgift 2,60 procent.
- Ålderspensionsavgift 10,21 procent.
- Efterlevandepensionsavgift 0,60 procent.
- Arbetsmarknadsavgift 2,64 procent.
- Arbetsskadeavgift 2,64 procent.
- Allmän löneavgift 11,62 procent.
Det finns emellertid ett växande bekymmer i systemet – den allmänna löneavgiften, som numera uppgår till 11,62 procent, alltså mer än en tredjedel av den sammanlagda arbetsgivaravgiften.
Den allmänna löneavgiften har inget öronmärkt ändamål och har under en följd av år kommit att utgöra en allt större del av den samlade arbetsgivaravgiften.
2007 var den allmänna löneavgiften bara 4,40 procent. 2014 – efter åtta år med Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Moderaterna i regeringen – hade den stigit till 9,88 procent, det vill säga mer än en fördubbling.
Samtidigt minskade andelen av arbetsgivaravgiften som gick till sjukförsäkringen och andra trygghetsförsäkringar.
Där har vi också finansieringskällan till alla skattesänkningar under Moderaternas förra regeringsperiod 2006-2014. Pengar som var avsedda för sjukskrivna och arbetslösa blev istället jobbskatteavdrag och slopad förmögenhetsskatt.
Jag uppmärksammade systemskiftet i en ledare 3 september 2014 med rubriken "Historiens största stöld" som blev viral och fick visst genomslag i valrörelsen samma år.
I texten beskrev jag hur de sociala trygghetssystemen fått betala priset för borgarnas stora skattesänkningskalas.
Under S-styret 2014-2022 fortsatte ökningen av den allmänna löneavgiften till dagens nivå på 11,62 procent.
Stefan Löfven och Magdalena Anderson använde visserligen pengarna på ett annat sätt än alliansregeringen 2006-2014. Till exempel för äldreomsorgslyft och investeringsstöd för bostadsbyggande istället för jobbskatteavdrag.
Men både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har medverkat till en utveckling där det ursprungliga ändamålet med arbetsgivaravgiften, det vill säga finansieringen av sociala trygghetsförsäkringar, har urholkats.
Regeringen kan – beroende på tycke och smak – göra lite vad den vill med pengarna från den allmänna löneavgiften. Den är numera en del av det så kallade "reformutrymmet" som det talas om i samband med de årliga budgetpresentationerna.
Det finns inget rakt rör tillbaka till löntagarna. I praktiken är den allmänna löneavgiften bara en vanlig löneskatt.
Rätt eller fel? Det behöver vi tala mer om. Kjell Rautio vet dock vad han vill.
"Min lösning på detta är inte att ensidigt sänka den allmänna löneavgiften, så som exempelvis vissa arbetsgivarföreträdare vill. I stället borde löntagarnas sociala trygghet steg för steg stärkas genom att förbättra försäkringsvillkoren, öka de sociala avgifterna och i motsvarande mån minska den allmänna löneavgiften", skriver Rautio i Dagens Arena.
På så sätt stärks sambandet mellan det löntagarna betalar in via de sociala avgifterna och det försäkringsskydd som de får i utbyte, menar Rautio.
Ett annat alternativ är att öronmärka en del av pengarna för ordentliga satsningar på regioner och kommuner. Bättre kvalitet på vård, skolor och omsorg är ju också till nytta och glädje för arbetare och tjänstemän.
Som visats i flera rapporter finns dessutom stora behov av att höja statsbidragen till välfärdssektorn.
Klart är i alla fall att den allmänna löneavgiften måste diskuteras och analyseras mer.
Frågan borde stå högt på dagordningen på såväl årets LO-kongress som nästa års socialdemokratiska partikongress.