På fredagens ledarsida skrev jag om Kombilotteriet som varje år genererar ett antal miljoner till den socialdemokratiska partikassan. Kombispel får därmed betraktas som en särdeles lyckad affärsverksamhet i arbetarrörelseregi.
Men det är inte alla socialdemokratiska affärer som varit lika framgångsrika.
I frilansjournalisten Jan Sundlings trevliga och lärorika bok "Rösta! Om PR, prylar och påverkan" (Stenberg-Schentz förlag 2009) finns ett intressant kapitel om när Socialdemokraterna gjorde ett misslyckat försök att bli störst på television under 1950-talet.
SSU:s och Socialdemokraternas lotteriverksamhet hade ju snabbt blivit en viktig inkomstkälla. Folkrörelsernas lotteribyrå, som kontrollerades av partiet och ungdomsförbundet, ansvarade 1958 för 25 procent av alla de lotterier som handelsdepartementet beviljat tillstånd.
Vinsterna gick inte av för hackor och lockade följaktligen många köpare.
"Vi är först i Europa om att ha ett flygplan – Piper Club – som högsta vinst i ett lotteri ... Till möten kan till exempel fackföreningsfolk resa i ett litet sportplan", skrev lotteribyrån i sin tidning 1955.
Vinstplanen rymde även tv-apparater, sportstugor och premieobligationer. 1958 ingick 20 stycken Mercedes Benz som främsta vinst i A-lotteriet. Ett annat år fanns ett gäng sprillans nya Volvo PV som toppvinst.
Som stor aktör gjorde lotteribyrån även stora inköp till sitt vinstbord, vilket innebar att den kunde förhandla till sig rejäla rabatter från leverantörerna.
"Den driftiga chefen, Ivan Hedqvist, såg en möjlighet till expansion. Varför inte köpa in ännu mer, och sälja till folk?", skriver Jan Sundling i boken.
Eftersom det redan fanns lokala ombud som sålde lotter fanns dessutom en färdig försäljningsorganisation runtom i landet.
Det blev starten för den nya ekonomiska föreningen Folkservice. 1956 hade den 2 800 lokala ombud som sålde lotter, SSU:s tidning Frihet, jultidningen Blosset, portföljer, skrivmaskiner, sovsäckar, sportfiskeutrustning, klockor m m.
"Vår sensationella bilklocka Key Watch ska inte glömmas", underströk Folkservice.
Men Folkservice tog sig ganska snabbt vatten över huvudet.
Givetvis skulle Folkservice även sälja tv-apparater. De första tv-sändningarna kom igång 1956 och många svenskar hade börjat drömma om en egen tv.
Ivan Hedqvist såg en chans och köpte in ett stort parti östtyska tv-apparater – 17-tums Dürer som kunde säljas till ett billigt pris.
Folkservice etablerade egna butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den kända amerikanska sångerskan Eartha Kitt engagerades i reklamen.
Framtidsplanerna var stora. Siktet var inställt på att bli störst i Skandinavien på tv och radio. Men det blev en gigantisk felsatsning.
De östtyska tv-apparaterna var konkurrenskraftiga i pris. Men kvaliteten var urusel. Folkservice hade ingen serviceorganisation och leveransen av reservdelar från Östtyskland var obefintlig.
Följaktligen blev tv-handeln en ren förlustaffär. Verksamheten störtblödde pengar och redan 1959 gjorde sig SSU av med Folkservice.
Den korta tiden i tv-branschen var därmed förbi.
Jag tänker mig att denna historik kan skänka viss tröst till alla arga människor som befinner sig längst till höger på den politiska skalan.
Tänk om Ivan Hedqvist och Folkservice valt en bättre leverantör av tv-apparater 1956. I så fall hade Socialdemokraterna kanske varit stora även när det gäller försäljning av hemelektronik idag och utvecklat en sorts arbetarrörelseägt Elgiganten.
Och då hade ju svensk höger haft ytterligare en socialdemokratisk sak att irritera sig på. Nu slipper man det och behöver bara vara förbannad på att S och SSU cashar in via Kombispel.