När jag besökte Sis-hemmet Johannisberg i Kalix i somras talade ledningen om att personalrekryteringen är en nyckelfråga inför framtiden.
"Vi brottas med samma problem som andra delar av den offentliga sektorn. Att det är brist på personal", sa Mats Morin, som då var tillförordnad chef för ungdomshemmet.
Till detta ska läggas att det blivit ett hårdare klimat – och därmed en tuffare arbetsmiljö – vid de statliga ungdomshemmen.
I en undersökning som genomfördes av fackförbundet Seko 2022 uppgav nästan två av tre som arbetar inom ramen för LVU (lagen med särskilda bestämmelser för vård av unga) att de blivit utsatta för på hot på sin arbetsplats under senaste halvåret. Drygt en av tre uppgav att de blivit utsatta för fysiskt våld på jobbet.
Därtill uppgav en av tio att de blivit utsatta för hot även utanför Sis-hemmen på grund av sitt jobb.
Sådant påverkar givetvis möjligheten att rekrytera människor till jobben vid Sis-hemmen.
För närvarande jobbar en utredning för att ta fram åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet (ju 2022:02).
Den ska vara klar senast 1 januari 2024. Sedan följer remissbehandling och därefter hela den politiska processen i regering och riksdag.
Men arbetet för att förbättra arbetsvillkoren vid Sis-hemmen kan inte vänta. Det behöver börja redan nu. Det går inte att rulla tummarna i väntan på att det statliga utrednings- och beslutsmaskineriet ska mala klart någon gång nästa år.
Som Seko påpekar i en debattartikel i DN finns ett antal åtgärder som går att sjösätta omedelbart.
Det handlar bland annat om hur Sis-hemmen jobbar med sina journalanteckningar. Idag måste anställda inom Sis skriva under med sitt fullständiga namn i journalerna, dokument som ungdomarna sedan kan begära ut. Det ökar risken för anställda att utsättas för hot och våld.
En bättre och mer rimlig ordning vore att journalanteckningarna signeras med anställningsnummer som går att spåra till specifika individer men utan att det röjer personuppgifter.
Vidare vill Seko se en begränsning av användningen av mobiltelefoner, datorer och surfplattor på institutionerna.
Det skulle försvåra möjligheterna att sprida uppgifter om de anställda som kan användas för hot mot dem eller deras familjer av kriminella element som befinner sig utanför anstalterna.
Ett annat förslag är att införa nolltolerans mot klientnära ensamarbete.
Ensamarbete innebär alltid en ökad risk för anställda att utsättas för hot, våld eller otillåten påverkan för att få in droger eller mobiltelefoner till institutionerna.
Dessutom vill Seko se fler utbildningsinsatser och att fler anställda ges tillgång till personskydd.
Nu behöver det bli verkstad av dessa och liknande förslag från Seko och andra berörda personalorganisationer.
Personalförsörjningen är av avgörande betydelse för Johannisberg och andra Sis-hem. Oavsett om vi talar om ungdomsvård vid Sis-hem eller inrättandet av särskilda ungdomsfängelser så behövs det kompetent och engagerad personal vid institutionerna.
Därför krävs en rejäl satsning för att minska risken för hot och för att förbättra de anställdas arbetsmiljö.
"För att Sis ska lyckas med sitt uppdrag är personalen den viktigaste resursen. Därför gör det mig frustrerad när mer än åtta av tio av Sekos medlemmar inom Sis inte anser sig ha rätt förutsättningar för att kunna utföra sitt arbete", säger Sekos förbundsordförande Gabriella Lavecchia.
Det finns skäl för både generaldirektören Elisabet Åbjörnsson Hollmark och justitieminister Gunnar Strömmer (M) att spetsa öronen och lyssna ordentligt. Utan personal blir det ingen vettig kriminal- eller ungdomsvård.