Malmfältens folkhögskola har funnits på plats i Kiruna sedan 1960 och har under 63 år spelat en central roll som utbildningsanordnare.
Under 1970-talet genomfördes till exempel många kurser för fackligt förtroendevalda om MBL (medbestämmandelagen), Las (lagen om anställningsskydd) och andra då nya arbetsrättsreformer.
En längre period var skolan även en viktig samlingspunkt för arbetarrörelsens samarbete på Nordkalotten och i Barentsregionen.
Bland annat minns jag själv en konferens 2004 där Norges tidigare utrikesminister Thorvald Stoltenberg – pappa till dagens Nato-chef Jens Stoltenberg – höll ett engagerat tal om Barentssamarbetet i folkhögskolans aula.
På den tiden fanns fortfarande förhoppningen om ett fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna och nordvästra Ryssland.
Men tiderna förändras – och det gäller även verksamheten vid folkhögskolan i Kiruna.
Grundtanken är densamma som när skolan grundades – att erbjuda folkbildning i Malmfälten. Men formerna ser ut på ett annat sätt än 1960. Verksamheten har moderniserats och anpassats till en ny tid.
När jag träffar Kenneth Stålnacke, som varit rektor sedan 1 januari 2011, över en kopp kaffe i folkhögskolans fina matsal beskriver han hur dagens kursutbud ser ut.
"Precis som andra folkhögskolor har vi allmän kurs som riktar sig till dem som behöver bättra på sin grundskole- eller gymnasiekompetens. Genom ny teknik har vi också möjliggjort för dem som så vill att läsa kursen på distans. Just nu har vi ungefär 40 deltagare på kursen, på plats eller distans. Men siktet är inställt på att det ska vara 75 deltagare", säger Stålnacke.
Därutöver finns en lång rad andra utbildningar. Stålnacke berättar om skrivarkurser, konstkurser, datorkurser, en konversationskurs i engelska för seniorer, etableringskurser och "Svenska från dag 1" för nyanlända och en mängd andra kurser. Jag hinner inte anteckna allt.
"Vi bedriver även en unik stensliperiutbildning i Lannavaara tillsammans med Kristallen AB och vd:n Jenny Söderström. Där går för närvarande åtta deltagare", säger Stålnacke.
Utbildningen riktar sig dem som har ett speciellt intresse av ädelstenar, gemmologi (läran om ädelstenar), silver och smycken och vill jobba praktiskt med tillverkning och hantverk.
Ett annat exempel med tydliga kopplingar till Malmfälten och Norrbotten är den internationella kursen för fiskeguider.
"Om det ska finnas en fiskeguideutbildning någonstans så är det i Kiruna. Vi har 6 000 sjöar, sju fritt forsande älvar och stora möjligheter att utveckla turismen och upplevelsenäringen. Nu ser vi också hur tidigare kursdeltagare får jobb på fiskecamper eller startar egna företag", säger Stålnacke.
Viktigt vid skolan är också det nystartade EU-projektet "Care for folkbildning".
"Via Folkbildningsrådet har vi fått EU-pengar för att bedriva en kurs för 30 ukrainska kvinnor som omfattas av EU:s massflyktsdirektiv. De läser svenska och samhällskunskap", säger Stålnacke.
Det finns skäl att tala om alla dessa goda exempel i en tid när landets 155 folkhögskolor är under attack. I en artikel i högertidningen Bulletin beskrivs folkhögskolorna som "obsoleta" (föråldrade) och i högerregeringens budget för 2023 minskas folkbildningsanslaget med hela 572 miljoner kronor. För Malmfältens folkhögskola innebär det en besparing på 1,8 miljoner kr.
Det är inte förvånande med tanke på att Sverigedemokraterna, som fått ett stort inflytande över regeringspolitiken, länge velat slakta anslagen till folkbildningen. Men det gör inte neddragningen mindre anmärkningsvärd.
Folkhögskolorna bedriver verkligen ingen otidsenlig verksamhet. De har en viktig funktion även i det moderna samhället.
De har betydelse för många människor. För den som inte lyckats hos andra utbildningsaktörer. För den som behöver extra hjälp och stöd för att ta sig framåt i livet. För ukrainska kvinnor på flykt.
Malmfältens folkhögskolas utbildningar i stensliperi och för fiskeguider visar dessutom hur skolorna kan utveckla nya verksamheter som tillgodoser viktiga behov på arbetsmarknaden och i näringslivet.
Stålnacke pekar också på att folkhögskolan kan spela en ännu större roll för dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden.
"Det finns 300 arbetslösa även i arbetskraftsbristens Kiruna, människor som av olika skäl har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden. Vi samarbetar gärna med Arbetsförmedlingen och andra för att utveckla alternativ för dessa människor", säger han.
Mot den bakgrunden är det både sorgligt och kontraproduktivt att den nya regeringen skär i stödet till folkhögskolorna. Och det är minst sagt uppseendeväckande att Liberalerna, som brukar hylla folkbildningen, vikt ned sig i budgetförhandlingarna och accepterat de kraftiga besparingarna.
Tvärtom finns många starka argument för att låta landets 155 folkhögskoleblommor fortsätta att blomma och utvecklas.