Under onsdagskvällen arrangerade den nystartade Tankesmedjan Norrsken ett intressant seminarium med Lawen Redar, riksdagsledamot och Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson.
Hon beskrev den röda linjen från arbetarrörelsens tidiga år på 1800-talet till dagens kulturpolitik.
Det började som så mycket annat med S-agitatorn August Palm.
17 januari 1886 drabbade han och liberalen Anton Nyström samman i en debatt om vad som krävdes för att stärka arbetarklassen.
Nyström menade att Palm bara ägnade sig åt "magfrågan" och att fokus istället borde ligga på kultur, bildning och andlig resning.
Och det är givetvis korrekt att de ekonomiska och sociala förhållandena stod i fokus för den unga arbetarrörelsen.
Men det betyder ju inte att Palm och socialdemokratin var kulturfientliga eller emot folklig upplysning.
Ganska snabbt utvecklade arbetarrörelsen även egna medel för att lyfta människor "ur träldomens förnedrande grift".
Kulturaktiviteter, studiecirklar och folkbildning blev en självklar del av verksamheten. 1906 startades Brunnsviks folkhögskola. 1912 grundades ABF (Arbetarnas bildningsförbund).
"Kulturen blev ett maktinstrument för arbetarrörelsen. Genom bildning, läsning och organisering skulle arbetarklassen bli starkare. Ett bildat folk är svårare att styra för auktoritära krafter", konstaterar Lawen Redar.
Detta klassiska synsätt präglar alltjämt den socialdemokratiska kulturpolitiken 100 år senare.
Jämlikhet och demokrati står i fokus. Siktet är inställt på att "främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor", som det står på regeringens hemsida.
Om dessa kulturpolitiska mål råder också relativt bred politisk enighet. Men det finns givetvis skillnader mellan partierna och det är i synnerhet ett av partierna som sticker ut – Sverigedemokraterna.
Både nationellt och på lokal nivå vill SD gå fram med motorsågen i anslagen till folkbildningen.
I partiets skyltfönster Sölvesborg vill SD skära ner stödet till studieförbunden med 25 procent – och i SD:s budgetmotion i riksdagen vill partiet minska stödet till folkbildningen med hela 770 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Det skulle givetvis få dramatiska konsekvenser för både studieförbund och folkhögskolor runtom i landet. Det är ingen överdrift att tala om rena slakten i anslagen.
I Norrbotten skulle det drabba verksamheten vid Kalix folkhögskola, Sunderby folkhögskola, STF Malmfältens folkhögskola, Älvsby folkhögskola, Tornedalens folkhögskola och Framnäs folkhögskola.
Det skulle bli ännu tuffare för ABF, Vuxenskolan, Medborgarskolan och andra bildningsförbund att hålla igång studiecirklar och kulturaktiviteter i Överkalix, Pajala, Jokkmokk, Gällivare och andra glesbygdskommuner.
Kulturlivet i många små kommuner skulle få sig en rejäl knäck. Ofta är ju bildningsförbunden den viktigaste – och inte sällan den enda – kulturbäraren i mindre samhällen. Kulturupplevelserna för så kallat vanligt folk skulle begränsas.
I sitt anförande berättade Lawen Redar att den S-ledda regeringen höjt det statliga kulturanslaget med 1,6 miljarder kr sedan maktskiftet 2014.
Kultur- och mediepolitiken har varit prioriterad även i kärva budgettider. Det ideologiska riktmärket har varit att sprida "ljus över hela landet".
Om SD får råda blir det en annan inriktning. Då kan vi snarare snacka om ren kulturskymning.
Om detta talar Lawen Redar och andra socialdemokratiska kulturpolitiker ofta.
Det bör fler göra. Alla som är engagerade för kultur och folkbildning borde se farorna och höja sina röster.