Tidig tisdagmorgon anländer jag till byn Kaunisvaara i Pajala.
Jag har kommit överens med gruvbolaget Kaunis Iron om att få hänga med en av lastbilarna som fraktar järnmalmskoncentrat – Pajalas svarta guld – till omlastningsstationen i Pitkäjärvi, som ligger vid Malmbanan, ungefär 18 mil från Kaunisvaara.
Chauffören Kevin Isaksson, 23, tar emot och hälsar mig välkommen. Han är en av ungefär 130 chaufförer som jobbar åt Kaunis Iron.
De flesta av förarna är norrbottningar. Men Kevin kommer från finska Österbotten, talar en härlig finlandssvenska och bor under sina jobbveckor nära bolagets lastbilsterminal i Junosuando.
Det går snabbt att lassa 62,2 ton järnmalmskoncentrat i Kevins lastbil.
Kl 07:05 börjar en traktor att fylla lastbilen. Varje traktorskopa rymmer ungefär 15 ton av det svarta pulvret.
Fem minuter senare är lastbilen fylld och redo att rulla den långa vägen till Pitkäjärvi.
Totalt väger ekipaget (lastbilen + järnmalmspulvret) närmare 90 ton, vilket ställer höga krav på förarna.
"Man får ha respekt för den stora vikten", säger Kevin när vi lämnar gruvområdet och ger oss ut på allmän väg.
Själv har Kevin utbildat sig till yrkeschaufför i Finland. När han började hos Kaunis Iron fick han dessutom genomgå en introduktionsutbildning med både teori och praktik.
En handledare följer med i bilen tills chauffören känner sig mogen att köra på egen hand. Det är helt anpassat efter individen.
"Någon liknande introduktion fick jag inte på första jobbet i Finland. Där var det bara ett kort möte och sedan fick jag nycklarna i hand", berättar Kevin när han rattar sitt stora ekipage på den smala bron över Torne älv i Autio som vi passerar runt kl 07:30.
Under timmarna i lastbilshytten hinner vi prata om mycket. Kevin beskriver sig själv som "en gammal man i en ung kropp". Bland annat gillar han country och dansbandsmusik – inte helt vanliga musikval för en 23-åring.
På fritiden i Junosuando ägnar han sig mest åt att träna på det lokala gymmet. Han trivs med sitt jobb och tycker att det innebär en stor frihet.
Ett irritationsmoment för honom och övriga chaufförer är dock de pågående vägbyggena. De gör att färden blir bitvis ganska skumpig och långsam.
Men förhoppningsvis ska allt vara bättre inom ett par år. Sista etappen i MaKS-projektet (Malmtransporter Kaunisvaara-Svappavaara) ska vara klar 2025, enligt Trafikverket. Då ska även den nya bron i Autio stå färdig.
Kl 08:45 har vi i alla fall nått terminalen i Junosuando. Där gör vi ett kort stopp för toalettbesök innan vi drar vidare mot Pitkäjärvi.
Väl framme vid Malmbanan och omlastningsstationen går det kvickt att tömma lastbilen.
Vi anländer kl 10:25 och bara några minuter senare börjar vi återfärden till Kaunisvaara.
62,2 ton järnmalmspulver är levererat för vidare transport med järnväg till hamnen i Narvik. Därefter fortsätter resan för Pajalamalmen till kunderna i Europa, Mellanöstern och Asien för att så småningom bli stål. Någon gång har ett lass också gått till USA.
Min och Kevins resa denna höstdag är inte unik. Varje dygn går cirka 95-100 lastbilslass mellan Kaunisvaara och Pitkäjärvi, vilket också är förklaringen till MaKS-projektet som syftar till att förbättra både framkomligheten och trafiksäkerheten.
Som NSD rapporterade i mars har det ju varit flera tillbud och olyckor längs vägen.
När jag är tillbaka i Kaunisvaara – tack för övrigt, Kevin, för utmärkt värd- och sällskap i hytten – får jag även träffa Åsa Allan, vice vd i Kaunis Iron, som berättar att säkerheten är högprioriterad fråga för bolaget.
"Vi bidrar med 127 miljoner kr tlll MaKS. Dessutom betalar vi varje år sex miljoner kr i utökat vägunderhåll. Vi ska ha säkra transporter både för våra egna förare och andra trafikanter.", säger hon.
Vidare beskriver hon företagets egna systematiska arbetsmiljö- och säkerhetsarbete. Det handlar om alltifrån introduktionsutbildningen till regelbundna kontroller av fordonen och om en central trafikledning som följer bilarna i realtid.
Maxhastigheten för fordonen är låst på 80 km/h. Chaufförerna får blåsa i ett alkotest varje dag innan de kvitterar ut sin bil – även jag som medföljande fick blåsa.
Det är ett ambitiöst program – och Transportarbetareförbundet beskriver Kaunis insatser som "bland de bättre i klassen".
Nu är det bara att hålla tummarna för att det ger resultat under den kommande vintern med tuffare vägförhållanden.
Kaunis Iron har fortfarande ett mycket starkt stöd bland allmänheten. Men varje gång det sker något där en lastbil från bolaget är inblandad så påverkar det bilden av verksamheten.
Därför gäller det att ligga i med det förebyggande säkerhets- och arbetsmiljöarbetet.
Säkerheten måste alltid gå först.