Den här ledarsidan har länge varit kritisk till länsstyrelsen. I en krönika 9 januari 2020 skrev jag om en rundresa i Norrbotten där jag mött kommunpolitiker och näringslivsfolk som kände sig motarbetade av den statliga länsförvaltningen.
Länsstyrelsen uppfattades inte som en allierad utan bara som ett hinder i deras arbete för att skapa nya jobb och lokal tillväxt.
Mycket av kritiken framfördes mellan skål och vägg. Men det finns också en del som vädrat sina synpunkter offentligt.
I en intervju 8 januari 2021 talade kommunalrådet Claes Nordmark (S), Boden, om att det verkar finnas en kultur på länsstyrelsen, att det inte spelar någon roll hur länge en miljöprövning får ta. Och i en debattartikel i NSD 23 november 2019 ansåg Centerpartiets Linda Modig att länsstyrelsen i Norrbotten diskvalificerat sig från att sköta prövningar enligt Miljöbalken.
"Fortsätter det så här kommer det att gå snabbt utför för svensk gruvnäring", skrev Modig bland annat.
En annan stark kritiker har varit tidigare näringsministern Anders Sundström, numera styrelseordförande i gruvbolaget Kaunis Iron.
Dagarna före julafton 2019 skrev han ett argt Facebook-inlägg om hur länsstyrelsen behandlade gruvan i Kaunisvaara. Sundström konstaterade att länsstyrelsen inte har ett positivt ord att säga om gruvan, trots att den direkt och indirekt skapar jobb för ungefär 500 personer i en bygd som tidigare var hårt drabbad av arbetslöshet.
"Länsstyrelsen kan inte ens ansluta sig till den självklara slutsatsen att det finns sociala fördelar, det vill säga att de som bor i Pajala har ett jobb att gå till", noterade Sundström.
"När den myndighet som är satt att verka för Norrbottens bästa bara ser negativt på Kaunis Iron och på insatserna för att utveckla Pajala, så måste jag ställa mig frågan: Varför gör jag detta?", avslutade Sundström sitt Facebook-inlägg för snart tre år sedan.
Nu börjar det emellertid komma vissa signaler som tyder på att nya landshövdingen Lotta Finstorp och hennes medarbetare tagit intryck av den hårda kritiken.
I samband med första spadtaget för H2 Green Steels anläggning i norra Svartbyn utanför Boden talade jag med företrädare för bolaget som upplevde att de haft ett bra samarbete och en konstruktiv dialog med Finstorp och länsstyrelsen.
Och Kaunis Irons Anders Sundström, som totalsågade länsstyrelsen för tre år sedan, uttrycker sig numera försiktigt positivt.
"Mitt intryck är att den nya hövdingen visar större intresse för nyindustrialiseringen i norra Sverige och ser de möjligheter som den skapar", säger Sundström när jag ringer upp honom.
Det betyder verkligen inte att alla bekymmer med länsbyråkratin och de sega tillståndsprocesserna är lösta. Men det är i alla fall steg som pekar åt rätt håll. Kanske är Finstorp på väg att göra länsstyrelsen till en smidigare, effektivare och mer serviceinriktad myndighet. Vi får se.
Klart är i alla fall att det som finns i de norrbottniska skogarna och markerna kan spela en viktig roll för omställningen till ett mer hållbart samhälle. Större investeringar i miljövänliga saker som vindkraftverk, solceller, elbilar och tåg kräver nämligen mineral och metaller – och sådant finns det gott om i norr.
Därför finns såväl klimat- som närings- och regionalpolitiska skäl för att nyttja mer av de naturtillgångar som finns i Norrbotten. Om det sker kan Sverige och EU dessutom minska sitt beroende av import från Ryssland, Kina och andra tvivelaktiga regimer runtom i världen.
Med andra ord: Det finns goda argument för länsstyrelsen att gå i spetsen och underlätta för nyindustrialiseringen i regionen. Det är inte bra om den känns som en hämsko för utvecklingen i norr.