Som jag noterat i några ledare under hösten finns vissa problem med att ordna den här typen av folkomröstningar.
6 augusti skrev jag om erfarenheterna från omröstningen i Kalix 2005. Den rätade inte ut några frågetecken. Verkligheten och problemen var desamma i Kalix kommun 23 maj 2005 som dagen före folkomröstningen.
Kvarstod gjorde bekymren med krympande elevunderlag (särskilt i vissa delar av kommunen), ekonomiska underskott, begränsad tillgång till behöriga lärare och behovet av att stärka det pedagogiska ledarskapet.
Det enda resultatet av Kalix-omröstningen var att hanteringen av alla dessa komplicerade frågor drog ut på tiden (plus de stora kostnaderna för att arrangera en folkomröstning som inte gav någon vägledning alls).
21 augusti svarade jag på ett läsarmejl som ansåg att folkomröstningsdemokratin i Schweiz är ett föredöme. Jag pekade på att valdeltagandet i kommunalvalen i Sverige är betydligt högre än i folkomröstningarna i Schweiz och på fördelarna med en representativ demokrati som väger samman intressena hos många olika delar av befolkningen.
25 september framhöll jag att det är de folkvalda politikerna i kommunfullmäktige som ska tolka folkomröstningsresultatet – hur det än går och oavsett om valdeltagandet blir 35 eller 55 procent. Den som vill ha en radikalt annorlunda politik gör således klokt i att engagera sig partipolitiskt och kandidera i kommunfullmäktigevalet 2022. Styret av kommunen är inte, som en del försöker göra gällande, en fråga för folkomröstningen 8 november.
Även flera NSD-krönikörer har uppmärksammat folkomröstningen. 30 september skrev Nils Harnesk om vad som står på spel. 15 oktober redogjorde Birgitta Ahlqvist för Socialdemokraternas politik för en jämlik skola. 22 oktober varnade Anders Rydehäll för den eld som släpps lös i sociala medier.
Och i dagens NSD skriver kommunalrådet Fredrik Hansson (S) om sin syn på skolpolitiken i Luleå.
"Att skolstrukturen i Luleå behöver förändras över tid och att förändringar görs med fokus på att alla elever ska få en bra utbildning är något jag hoppas att luleborna tänker på inför kommande folkomröstning", framhåller han bland annat.
I mina ögon är det en förnuftig utgångspunkt för dagens och framtidens skolpolitik. I varje ögonblick gäller det är att använda tillgängliga lärare, pengar och lokaler m m – resurser som inte är obegränsade – så klokt som möjligt för att förverkliga idéerna om en jämlik kunskapsskola.
Således måste det finnas en politisk handlingsfrihet för att kunna agera när samhället och befolkningssammansättningen förändras. Därför är framtidens skolstruktur inget som kan eller bör spikas fast i en folkomröstning.