Fredag 21 oktober fick nya skolministern Lotta Edholm (L) presentera sig själv och sin politik i P1 Morgon.
Hon lovade att nu minsann ska det bli ordning och reda i friskolesektorn.
”Den socialdemokratiska regeringen i åtta år har skällt på friskolorna och inte gjort något överhuvudtaget", sa hon.
Med rätta reagerar tidigare utbildningsministern Anna Ekström (S) mot denna nidbild.
På Twitter påminner Ekström om att den tidigare regeringen la ett stort antal förslag till förändringar. Men nästan samtliga förslag fick blankt nej från högerpartierna i riksdagen, inklusive Liberalerna. Några exempel:
o Ett förslag till vinstbegränsning röstades ner av riksdagen 2018. Liberalerna hörde till dem som sa nej.
o Förslaget till differentierad skolpeng för att friskolorna inte skulle överkompenseras röstades ned av riksdagen 2022. L röstade nej.
o Förbudet mot skolköer röstades ner av riksdagen 2022. L röstade nej.
o Att offentlighetsprincipen ska gälla i friskolorna fick nej i riksdagens utbildningsutskott 2021. L ingick i nejsägargänget till höger.
2018 lyckades den S-ledda regeringen – med knapp marginal – få igenom tuffare krav när det gäller ägar- och ledningsprövning i de fristående skolorna. Men i princip alla andra förslag fick tummen ned från högerhåll.
Häpnadsväckande är icke minst att Liberalerna, som brukar tala om vikten av öppenhet och transparens, konsekvent motsatt sig att offentlighetsprincipen ska gälla i friskolorna.
I rapporten "Marknadsskolan", som Lärarnas Riksförbund tog fram 2020, konstateras att det under samma år fördelades 53 miljarder kr i offentliga medel till skolor med enskilda privata huvudmän.
53 miljarder kr! Det är inte en helt orimlig idé att skattebetalarna också får veta hur alla dessa miljarder används – hur det ser ut med tillgången på behöriga lärare, elevhälsa, specialpedagoger, skolbibliotek och allting annat som ska ryms innanför skolans väggar.
Det borde finnas ordentlig insyn i verksamheter som i så hög grad bygger på allas våra gemensamma skattepengar.
Men icke. Inte ens en sådan förändring, som borde vara självklar för alla liberaler, har Lotta Edholms parti kunnat medverka till.
Därför är Edholms snack om ordning och reda i friskolesektorn bara att betrakta som tomt prat. Hon kommer, som påpekats tidigare på denna ledarsida, inte att göra något som irriterar hennes och Liberalernas kompisar i de stora friskolekoncernerna.
Liberalerna, som en gång i tiden var lärarnas parti, har tyvärr förvandlats till friskolekapitalisternas politiska gren.