På valnatten jublade Johan Pehrson och hans partivänner när Liberalerna klarade fyraprocentspärren till riksdagen. Nu skulle Sverige få en liberal borgerlig regering, utropade Pehrson.
De liberala inslagen i Tidöavtalet, de fyra högerpartiernas gemensamma regeringsprogram, är dock obefintliga. Pehrson har fått vika ned sig om biståndet, kvotflyktingarna, kriminalpolitiken och en massa andra hjärtefrågor.
Det är Jimmie Åkesson (SD) som håller i taktpinnen och bestämmer färdriktningen.
Johan Pehrson själv beskriver det som att en stor liberal framgång att den nya regeringen ska utreda en ny friskolelag. Men frågan är vad en sådan utredning kommer att leda till i praktiken.
Under den gångna mandatperioden hade Liberalerna flera chanser att medverka till en reformering av friskolesystemet. Men när det blev voteringar i riksdagen motsatte sig Liberalerna även blygsamma förändringar.
Ett exempel är likvärdighetsutredningens förslag om att friskolorna inte ska kompenseras för uppgifter som de inte har.
I och med det lagstadgade skolpliktsansvaret är kommunerna ansvariga för att se till så att alla barn har en skolplats. Det betyder att kommunala skolor alltid måste ha beredskap att ta in nya elever som flyttar in till kommunen eller är i behov av att byta skola.
Denna beredskap kostar pengar och är en kostnad som friskolor inte har. Därför är det orimligt att friskolorna får ersättning för uppgifter som ligger utanför deras ansvarsområden, vilket likvärdighetsutredningen och den tidigare S-regeringen ville ändra på.
Man kan tycka att en sådan förändring borde ligga även i Liberalernas och borgerlighetens intressen. Att skattebetalarnas pengar används för att höja kvaliteten i hela skolsektorn, inte för att göda och överkompensera stora friskolekoncerner.
Men icke. I riksdagsomröstningen i juni valde Liberalerna att säga nej till denna ganska modesta justering i skolpengssystemet!
På samma sätt var det med den tidigare S-regeringens förslag om förändra friskolornas kö- och urvalsprinciper. Även det fick tummen ned från Liberalerna i riksdagen.
Det är smått obegripliga ställningstaganden med tanke på att Johan Pehrson nästan låter som en socialdemokrat när han talar om vikten av stärka likvärdigheten i skolan. Men de blir förståeliga om man synliggör de starka personkopplingar som finns mellan Liberalerna och de stora friskolekoncernerna.
Nya skolministern Lotta Edholm (L), som varit aktieägare och styrelseledamot i Tellusgruppen, är långtifrån det enda exemplet. Listan går att göra mycket lång.
- I maj rekryterades Andreas Åström (tidigare näringspolitisk chef hos arbetsgivarorganisationen Almega, som företräder friskoleföretagen) till uppgiften som stabschef hos Liberalerna. I sin tidigare roll var Åström känd en hård motståndarna till att reglera friskolesektorn.
- L-politikern Anders Frostell är styrelseledamot i friskolebolaget Lärande i Sverige AB, koncernen som driver det uppmärksammade Naturbruksgymnasiet utan djur i Trollhättan.
- Lars Tunberg (L) är ledamot i Täby kommunfullmäktige och vd för Aprendere skolor.
- Tidigare partiordföranden Lars Leijonborg var ordförande för Friskolornas riksförbund fram till 2021.
- Tidigare högskoleministern Tobias Krantz är styrelseledamot i Kunskapsskolan.
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att det blivit viktigare för Liberalerna att hålla sig väl med de stora friskolekoncernerna än att göra något åt ett friskolesystem med uppenbara brister och orättvisor.
Liberalerna, som en gång i tiden var lärarnas parti, har förvandlats till friskolekapitalisternas parti. Banden mellan Liberalerna och friskolebolagen har förändrat partiet i grunden.
Det har gjort att Liberalerna fjärmat sig från de utbildningspolitiska ideal som präglade partiet i början av 1900-talet. Då var liberalen och folkskolläraren Fridtjuv Berg en av dem som gick i täten för att Sverige skulle ha en sammanhållen och likvärdig skola.
Som ecklesiastikminister (utbildningsminister) 1905–1906 och 1911–1914 brann han för att skolan skulle ge alla – inte bara de välbeställda – möjligheter att växa och utvecklas som människor och samhällsmedborgare.
Kring dessa idéer förenades också socialdemokrater och socialliberaler under lång tid.
Även i dagens samhälle borde det vara självklart att skolan ska vara en bildningsinstitution – inte en simpel marknadsplats – och att skattebetalarnas pengar används för att höja kvaliteten i skolan – inte till aktieutdelningar.
Men i dag tänker Liberalerna på ett annat sätt än Fridtjuv Berg.
Därför behöver de stora friskolekoncernerna inte oroa sig för den planerade utredningen.
De kan sitta lugnt. De kommer att kunna fortsätta göra stora vinster på skattebetalarnas bekostnad.
Friskoleutredningen är mest av symbolisk karaktär. Lotta Edholm och Johan Pehrson kommer inte att ställa till några besvär för sina kompisar i friskolebolagen.