I en riksdagsdebatt 2 juni 1976 sågade dåvarande högerledaren Gösta Bohman (M) förslaget om att facket skulle få styrelserepresentation i storbolagen.
”Jag tror inte man vinner mycket på att låta en svetsare delta i beslut som gäller företagets långsiktiga investeringar. Han är inte skolad för så svåra uppgifter. Jag tror att han skulle sova illa om natten”, sa Bohman.
Nu har det funnits fackliga representanter i bolagsstyrelserna i mer än fyrtio år – och det har funkat bra. Arbetarrepresentanterna har tillfört nya perspektiv i styrelsebesluten.
Men inte nog med det. Efter valet 2014 fick Sverige även en vanlig arbetargrabb som statsminister – Stefan Löfven, som började sitt yrkesliv som just svetsare hos Hägglunds i Örnsköldsvik.
Från sin första dag på posten har han varit ifrågasatt av högerfolket. Men Löfven har haft precis de erfarenheter och färdigheter som krävs för att leda landet i en komplicerad parlamentarisk situation med oklara majoriteter.
Under åren i IF Metall lärde han sig att förhandla och komma överens även med motparter som har andra intressen. Det har han haft nytta av som regeringschef i ett splittrat politiskt landskap.
Med Löfven fick Sverige Decemberöverenskommelsen 2014, Januariavtalet 2019 och ett antal breda politiska uppgörelser i riksdagen.
På flera områden har Löfven också satt sitt personliga signum på politiken. Ett exempel är regeringens nyindustrialiseringsstrategi, som nu gör tydliga avtryck i norra Sverige.
Ett annat exempel är det nya systemet för korttidspermitteringar som räddat massor av jobb och företag under pandemin. Det bygger på Löfvens egna erfarenheter som fackförbundsordförande under finanskrisen 2008-2009 när tiotusentals industrijobb gick förlorade i onödan.
Även i EU har Löfven spelat en viktig roll. I Expressen 2018 pekade Frankrikes tidigare president François Hollande på Löfvens betydelse på rådsmötena.
”Stefan är en ärlig och seriös man. Eftertänksam. Han var alltid den som fick folk att enas med varandra i EU-rådet. Med sin fackliga erfarenhet visste han att man måste kompromissa”, sa Hollande.
Nu är det dags för denna ärliga, seriösa och eftertänksamma man att göra något annat. Under onsdagen höll han sitt sista stora tal som partiordförande vid S-kongressen i Göteborg – och svensk arbetarrörelse har all anledning att tacka honom för hans insats.
Med Löfven i spetsen fick S återigen makt och inflytande i svensk politik.
Löfven kan sova gott efter förrättat värv. Moderaterna, som fick se sig besegrade av arbetargrabben från Ö-vik både 2014 och 2018, borde ha betydligt större problem med nattsömnen.