Regionrådet Nils-Olof Lindfors (C) var kritisk när infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) i förra veckan presenterade regeringens infrastrukturplan för perioden 2022-2033.
Man kan möjligen förstå att den borgerliga regionledningen vill profilera sig och flytta fokus från sina egna tillkortakommanden och vårdkrisen i Norrbotten. Fakta är emellertid att planen innebär en historiskt stor satsning på infrastrukturen i norra Sverige.
De norrbottniska riksdagsledamöterna har fått igenom en lång rad krav. Det är bara att läsa innantill i regeringsdokumentet.
Regeringen skjuter till ytterligare pengar för bygget av Norrbotniabanan, etappen Dåva–Skellefteå, och för åtgärder vid Luleå C.
I planen ingår också förstärkning av Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen samt mellan Svappavaara och Kiruna för att möjliggöra tyngre tåg. En satsning görs även på stambanan genom övre Norrland.
Jämfört med Trafikverkets ursprungliga förslag förstärker regeringen kapaciteten på Malmbanan, till exempel genom att förlänga fler mötesstationer, men också förbättrad kapacitet samt stängselsystem och passager för ren och vilt på delen mellan Boden och Gällivare.
Till detta ska läggas storsatsningen på nya isbrytare och sjöfarten i Luleå. Regeringen ger klartecken till Sjöfartsverket att beställa två nya isbrytare till en kostnad av ungefär 3,5 miljarder kr.
Därutöver fortsätter upprustningen av både E4 och E10.
Bland annat avsätts pengar för insatser på sträckorna Avvakko–Lappeasuando och Morjärv–Svartbyn.
Vidare är det viktigt för Norrbotten och andra skogslän att regeringen höjer anslaget till drift av enskilda vägar. Efter höjningen uppgår det nu till sammanlagt 15 miljarder kr.
Ett annat glädjande besked är att det årliga driftbidraget för Inlandsbanan höjs med 75 miljoner kr, vilket har stor betydelse icke minst för besöksnäringen hela vägen mellan Mora och Gällivare.
"Vi är glada, det är också positivt att regeringen inför nästa planrevidering ska utreda elektrifieringsfrågan som är oerhört viktig för Inlandsbanan där vätgas skulle kunna vara en framtida lösning", säger Katarina Nyberg Finn, styrelseordförande för Inlandsbanan AB, i ett pressmeddelande.
Den som vill kan naturligtvis säga att det finns ännu fler angelägna och behjärtansvärda projekt som borde ha funnits med i den nationella planen. Men det finns som bekant behov av väg- och järnvägsinvesteringar även i andra delar av vårt avlånga land.
881 miljarder kr är en väldig massa pengar men de räcker ändå inte till allt som man vill och önskar.
Jämfört med hur det såg ut under de borgerliga regeringsåren 2006-2014 innebär dock S-regeringens plan en klar och tydlig ambitionshöjning. Norra Sverige får en betydligt större del av infrastrukturkakan nu.
Till exempel är hanteringen av Norrbotniabanan ett talande exempel och en tydlig symbol. När högeralliansen styrde behandlades den som något som katten släpat in. Nu är den en självklar och prioriterad del av den nationella trafikpolitiken.
Tomas Eneroth har haft mer känsla och förståelse för behoven i norra Sverige än alliansens infrastrukturministrar – Åsa Torstensson (C) 2006-2010 och Catharina Elmsäter-Svärd (M) 2010-2014.
Det är en fingervisning inför höstens val. Uppenbarligen har det varit lättare för länets företrädare att få genomslag för sina krav med en S-regering än med det gamla högerstyret.