En tredubbling på fem år. Det borde stå i neonskrift över hela Kalix efter att siffrorna för våld i nära relationer redovisades i veckan. Samtidigt greps ännu en man i Luleå för kvinnomisshandel. Våldet är inte unikt. Snarare motsatsen. Det sker varje dag, året om och överallt.
Det egna hemmet är den farligaste platsen för en kvinna att vistas på. Det är där flesta kvinnor utsätts för våld och övergrepp eller dödas.
Det krävas kanske en del nya lagar och absolut mer resurser till utbildningsinsatser och kvinnojourer. Så kan utsatta kvinnor får stöd, skydd och upprättelse. Eftersom många vet att det inte spelar någon roll så är det skrämmande låg andel av det faktiska våldet som anmäls och ännu mindre som leder till fällande dom. Det måste bli ändring på.
Men det är ju i efter hand. Målet måste vara att ingen utsätts. Och då går det inte att tassa runt.
Grundproblemet är män och manligheten så som den är konstruerad. Nej, det är inte alla män som slår. Absolut inte. Men det är män.
Han som slår är inte sällan världens gulligaste, en riktig drömkille. Det börjar aldrig med ett slag.
Han bryr sig, vill veta vad du gör och vem du är med. Han har koll på ditt schema och möter dig när du ska gå hem. Det är verkligen inte alla killar som är så uppmärksamma som han.
Utan att du märker övergår omsorgen till svartsjuka och att han blir ledsen om du ska göra något utan honom. Han maskerar begränsningen som kärlek och säger att han vill ha dig hela tiden. Du slutar tappar kontakten med vänner och familj. Ditt liv kretsar mer och mer runt honom, hans behov och att vara honom till lags.
Då kommer slaget. Många beskriver det som helt naturligt. Något man tror sig förtjäna. ”Jag borde inte ha tjatat, haft den där urringade blusen på jobbet, missat svara på hans sms eller …” Det går alltid att förklara att hans ilska, hot och våld.
Den psykiska nedbrytningen förstärker hans fysiska övertag. Han kan slå för att han har bäddat för det. Men också för att machokulturens normer tillåter det.
Män måste sluta slå. Det finns inget annat sätt. Kvinnomisshandel och sexuellt våld är det yttersta beviset på att machokulturen i allra högsta grad är levande
Hur är det i Norrbotten då? Är machokulturen så djupt rotad som fördomen säger? Nja skulle jag säga. Nog är det mer synligt. Fler attribut och aktiviteter som är traditionell manlighet kodade, men därför också lättare att hantera. Och det görs.
När jag besöker stålindustrin berättar de om hur de medvetet rekryterar kvinnor till semestervikariat för att fler ska bli kvar som fast anställda. När jag besöker gruvsamhällena berättar de om hur de inte bara vill ha jämställda arbetsplatser för sakens skull utan för att det bidrar till att bryta destruktiva manliga mönster i samhället.
Precis som polisen och S-politikern Mikael Engren säger så måste arbetet börja tidigare. I skolor, på fritidsgårdar och i idrottsföreningar runt om i länet pratas om respekt och jämställdhet. Kommunerna jobbar med våldsprevention och polisen gör sitt bästa för att lagföra. Det händer onekligen grejer i Norrbotten. Viktigare saker som på riktigt kan förändra.
För att vända trenden i Kalix krävs ett fortsatt enträget arbete. Fler män måste lagföras, dömas och förändra sitt beteende. Utsatta kvinnor måste få skydd och stöd tillbaka till ett liv utan våld. Och machokulturen måste knäckas.
För att ingen ska ta mig för manshatare, så vill jag också betona att alla tjänar på att gamla förlegade könsroller luckras upp. Kvinnor befrias från föreställningen att vi är snälla och vårdande och därför kan felavlönas eller bli slagna. Män befrias från en förtryckande machokultur som pressar dem in i ett snävt fack som passar när nog ingen.
I grund och botten handlar allt jämställdhetsarbete om att vi ska få vara de människor vi är, oavsett vad vi har mellan benen.