Brutala konsekvenser

Hur länge ska det här vågspelet med Kirunas framtid tillåtas att fortsätta?

Kommunledningens hantering av detaljplanen för Gruvstadspark 2:4 riskerar att få brutala konsekvenser för arbetsmarknaden i Kiruna.

Kommunledningens hantering av detaljplanen för Gruvstadspark 2:4 riskerar att få brutala konsekvenser för arbetsmarknaden i Kiruna.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2020-05-13 06:03
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

För ganska prick ett år sedan talade jag med Anders Elenius, ordförande för Gruvtolvan i Kiruna. Han var väldigt oroad över signalerna från nya kommunalrådet Gunnar Selberg (C).

Han såg dem som ett direkt hot mot jobben i Kiruna.

Det handlar om det som i stadsplaneringen kallas för GP2:4 (detaljplanen för Gruvstadspark 2:4) och, enkelt uttryckt, syftar till att möjliggöra fortsatt gruvbrytning i Kiruna. 

”Om det blir stopp för detaljplanen så kan vi inte längre fortsätta bryta malm”, konstaterade en bekymrad Elenius.

Direkt påverkas jobben för ungefär 1 400 gruvarbetare i Kiruna. Men i förlängningen berörs hela samhället. Konsekvenserna blir brutala.

Ett stopp för gruvbrytningen skulle slå mot hela arbetsmarknaden och allt lokalt näringsliv – underleverantörer, handel, service, transporter, hotell, restauranger och annat.

I en ledare 16 maj 2019 hoppades jag därför på sans och besinning hos Selberg & Co.

Men ett år senare består problemen med GP2:4 – och nu talar LKAB om att varsla uppemot 500 personer och ett produktionsstopp på 50 procent.

Följaktligen sprider sig oron för jobben och utvecklingen i Kiruna.

"Alla vi företag som jobbar med LKAB vet att det inte är tomma hot utan verklighet", säger Peter Niemi, vice ordförande för Företagarna i Kiruna och vd på LTH Traktor AB, till NSD 9 maj.

Även oppositionen reagerar mot Selbergs agerande.

"Det är omoget. Man gör inte på det här sättet. Nu måste de ta sitt ansvar för Kirunas framtid", säger Mats Taaveniku (S) till NSD 7 maj

Frågan är emellertid om den insikten och känslan för realiteter finns hos nuvarande kommunstyre.

Selberg tog inte intryck av varningssignalerna från fack och företag för ett år sedan – och han förefaller inte ha ändrat sig.

Mycket talar för att slutet på den här eländiga historien blir att kommunen så småningom förlorar planmonopolet. Men det finns faktiskt en annan lösning.

Selberg styr inte kommunen på egen hand. Han är beroende av samarbetet med övriga partier i den lokala maktkonstellationen – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet.

Dessa partier borde fundera på vad de har gett sig in i. Hur länge tänker de delta i det här vågspelet med Kirunas framtid? Är det verkligen viktigare att hålla ihop med Selberg än att medverka till en politik som tryggar jobb och lokal tillväxt?

I valet röstade 4 919 kirunabor på Selbergs parti. Men 10 538 kirunabor valde faktiskt helt andra partier.

Jag har svårt att tro att denna förkrossande majoritet av väljarna står bakom den nuvarande kursen i stadshuset.