Gusten Granström, vd för Norrbotniabanan AB, var glad som en lärka när han vandrade runt på Noliamässan i Piteå i början av augusti.
Han hade träffat de politiska tungviktarna som besökte mässan – statsminister Magdalena Andersson, näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson och finansminister Mikael Damberg – och kände att det fanns stark uppbackning för bygget av den nya kustjärnvägen mellan Umeå och Luleå.
"Jag är nöjd", sa han till NSD:s utsände.
Granström vill så klart skynda på projektet och ha tydliga tidsplaner. Men han framhöll samtidigt att det absolut viktigaste är att banan nu finns med i den nationella infrastrukturplanen och att den har stöd hos nuvarande infrastrukturministern Tomas Eneroth och andra nyckelpersoner i S-regeringen.
Det finns skäl att påminna om detta S-engagemang för Norrbotniabanan och infrastrukturen i norra Sverige inför höstens val. Det har gjort skillnad.
Hanteringen av Norrbotniabanan är nämligen ett bra åskådningsexempel på att det spelar roll vem som styr och regerar.
2004 lyftes etappen Piteå-Skellefteå in i den nationella planeringen av den dåvarande S-regeringen och statsminister Göran Persson.
Ett antal tunga politiker och opinionsbildare, främst på högerkanten och med basen i O8-området, gjorde det emellertid till sin huvuduppgift att sänka Norrbotniabanan och beskriva den som ett ”skog-träsk-myr-projekt”.
Efter maktskiftet 2006 bestämde sig även den nya M-ledda regeringen för att plocka bort Norrbotniabanan ur den nationella planen.
"Om så inte hade varit fallet hade banan kunnat närma sig ett färdigställande idag, men nu gläds vi åt att banan finns med i sin helhet i den nya planen och att arbetet med att färdigställa banan intensifieras där det är möjligt", säger Peter Roslund, vice ordförande för Norrbotniabanegruppen, i en NSD-intervju.
Det är en vink till väljarna i Norrbotten och Västerbotten inför riksdagsvalet 11 september.
Moderaterna har aldrig varit särskilt intresserade av Norrbotniabanan. När de styrde landet 2006-2014 hände ingenting. De ansvariga statsråden lyfte inte ett finger. Kraven från norr klingade ohörda.
Det var först när Socialdemokraterna återvann regeringsmakten 2014 som Norrbotniabanan återigen blev en del av den nationella politiken.
De hade en helt annan förståelse än Moderaterna om behoven hos både folk och företag längs norra Norrlandskusten. Och att det är ett nationellt intresse att SSAB, Kappa Kraftliner, SCA, Boliden och annan tung industri i regionen har tillgång till bra kommunikationer.
Något borde det betyda när folket i norr ska välja mellan S och M i valet.