"Det återstår se hur länge borgfreden kommer att vara. Av erfarenhet vet vi att politiken har lätt att falla tillbaka i gamla vanor och konfliktmönster."
Så skrev jag på NSD:s ledarsida 15 mars.
Nu är det bara att konstatera att den omtalade borgfreden kring coronahanteringen blev kortvarig.
Söndagens partiledardebatt i SVT visar att partierna nu är tillbaka längs de gamla stridslinjerna. Som vanligt är det Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch (KD) som går i täten och använder det grövsta artilleriet.
Den förstnämnde gör det genom att kräva statsepidemiologen Anders Tegnells avgång. Den andra gör det genom att påstå att regeringen "med berått mod" har låtit smittan sprida sig i det svenska samhället och på landets äldreboenden.
Därmed tycks det nu vara slut på möjligheterna att föra en sansad och nyanserad diskussion om Sveriges hantering av coronakrisen.
Själv har jag vid flera tillfällen pekat på att det finns ett antal allvarliga brister i krisberedskap, äldreomsorg och sjukvård.
Men det är saker och ting som hade mått bra av att diskuteras och analyseras noggrant i den planerade coronakommissionen, utan alla dessa partipolitiska överdrifter och förenklingar. Men efter Buschs och Åkessons utspel är det bara att konstatera att handsken är kastad och att coronakrisen blivit ett partipolitiskt slagträ.
Högerpartierna hoppas givetvis att en tuffare retorik mot Stefan Löfven och regeringen ska ge utdelning i form av ökade väljarsympatier. Men det är inte alls säkert att strategin kommer att lyckas.
Till exempel kan ju inte Kristdemokraterna springa ifrån sitt eget ansvar för tillståndet i äldreomsorgen i Stockholm, där dödsfallen varit mycket höga. Minns att Erik Slottner (KD) är äldreborgarråd i Stockholm, att kommunen är borgerligt styrd samt att hemtjänst och äldreboenden först och främst är ett kommunalt ansvar.
Inte heller kan högern springa ifrån sitt ansvar för hur sjukvården och coronatesterna fungerar i vårt avlånga land. Majoriteten av Sveriges befolkning bor i regioner med borgerligt styre – och regionerna är som bekant sjukvårdshuvudmän.
Mot den bakgrunden hade det nog varit klokt av alla inblandade parter att föra coronadiskussionen med ett visst mått av självkritik, ödmjukhet och besinning. Men sådant är inte KD- och inte SD-ledarnas främsta egenskaper.
Busch och Åkesson hör till dem som brukar framhålla att kristenhet och svensk kultur hör ihop. Men tydligen har de missat innebörden i Matteus 7:3.
"Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget?"