Den gröna nyindustrialiseringen i norra Sverige fortsätter att rulla på, oavsett vad ekonomiprofessorn Magnus Henrekson och andra bakåtsträvare tycker och tänker om utvecklingen.
I onsdags föll ännu en pusselbit på plats när Vattenfall, Luleå Energi och Luleå kommun tog första spadtaget för att bygga första etappen av de elledningar som ska förse Talga, Fertiberia, Reemap och andra företag i Luleå Industripark med elektricitet.
Glädjande är dessutom att processen gått förhållandevis snabbt. Såväl kommunalrådet Carina Sammeli (S) som Vattenfalls Mats Engstedt och Luleå Energis Daniel Agrér tryckte på att det funnits en nära samverkan mellan alla aktörer som gjort det möjligt att skynda på arbetet.
Elnätsbolagen, Svenska Kraftnät och berörda företag har suttit runt ett bord, haft en öppen dialog om vad som behöver göras och resonerat sig fram i konstruktiva former, vilket gett resultat.
Det är sin i tur en lärdom för det fortsatta arbetet med energiförsörjningen i norr.
Samverkan – som i det här fallet mellan kommunpolitiker, myndigheter och enskilda företag – är nyckeln.
Vi vet att det väntar stora utmaningar för att klara behoven som följer med den gröna omställningen.
För närvarande finns ett överskott på elektricitet i elområde 1 och 2 (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Dalarna och Gävleborg). Men i takt med att gruv- och stålindustrin ställer om så växer behovet av elektricitet i norra Sverige.
Det krävs helt enkelt mer el när det ska produceras koldioxidfri järnsvamp i Malmfälten och grönt stål i Luleå/Boden.
Till detta ska lägga den snabbt pågående elektrifieringen av bilar, lastbilar och andra delar av fordonsflottan.
Den gröna framtiden är i allra högsta grad elektrisk. Därför behövs stora investeringar i såväl ny elproduktion som elnät.
Men om det ska lyckas så krävs att alla samhällsaktörer är med och drar sitt strå till stacken. Det håller inte att skrika "not in my backyard" eller "det är inte mitt ansvar" så fort det ska byggas en vindkraftpark eller röjas plats för ny elledningar.
Sverige har länge gått i spetsen för den gröna teknikutvecklingen. Det är dock ingen given position.
Sega tillståndsprocesser och oklarheter om den politiska inriktningen kan snabbt slå undan benen för nyindustrialiseringen och försvaga Sveriges ställning i den globala konkurrensen.
Följaktligen krävs att alla inser sin roll i pjäsen för att AB Sverige ska lyckas i framtiden.
Det behövs fler rundabordssamtal som i Luleå Industripark – mindre av slagord och högljudd retorik.