Det väntar ett grannlaga arbete för valberedningen inför LO-kongressen 17-20 maj. Det är inte bara ordföranden Susanna Gideonsson som avgår.
Det kommer att bli en mycket stor ommöblering i LO-ledningen.
Lisa Bengtsson lämnade posten som andre vice ordförande av hälso- och familjeskäl redan 2021. Och förste vice ordföranden Therese Guovelin och avtalssekreteraren Torbjörn Johansson har tidigare meddelat att de inte står till förfogande för omval.
Därför kommer valberedningen att ha en del att göra under den närmaste tiden. Det är fyra nya namn, ett helt nytt presidium, som ska vaskas fram.
Det är heller ingen lätt uppgift att samla alla olika viljor som finns i LO:s 14 medlemsförbund och bland deras 1,4 miljoner medlemmar.
23 januari 2021 uppmärksammade NSD:s ledarsida de motsättningar som fanns om den så kallade LAS-uppgörelsen. Kommunal och IF Metall, som gick i bräschen och ställde sig bakom överenskommelsen, fick hård kritik från andra LO-förbund.
Men Gideonsson & Co lyckades ändå hålla ihop LO-familjen, vilket var betydelsefullt icke minst inför och under avtalsrörelsen 2023, som genomfördes i ett tufft ekonomiskt läge med stigande inflation och växande oro i världen.
LO-samordningen la grunden för att avtalsrörelsen kunde genomföras utan stök och att det blev en lönebildning i ordnade former, vilket gör att Sverige kan stå starkt i den internationella konkurrensen även kommande år.
De gamla motsättningarna lever dock kvar, vilket säkert kommer att märkas inför och under vårens LO-kongress.
Förhoppningsvis inser emellertid alla 14 förbund att ingen är betjänt av splittring och infekterade bråk. Att den gamla fackliga sanningen – "enade vi stå, söndrade vi falla" – gäller även nu.
Det betyder emellertid inte att det saknas saker att tala om. Gamla organisationsstrukturer behöver ses över och förändras.
Till exempel har ju IF Metall, Ingenjörerna, Unionen, GS och Livs numera ett väl fungerande samarbete inom ramen för "Facken inom industri".
Det är möjligt att det så småningom utvecklas till ett gemensamt förbund som samlar alla industrianställda – i synnerhet med tanke på att de gamla gränserna mellan arbetar- och tjänstemannayrken är på väg att suddas ut inom industrin.
Men var ska i så fall ett sådant förbund höra? LO, TCO eller en helt ny centralorganisation?
Sådana diskussioner om hur facket är organiserat behöver föras. Men debatten behöver ske eftertänksamt och sakligt, utan övertoner och hårda ord.
I grund och botten är nämligen det viktiga att människor inser vikten av facklig organisering, gemensamma lösningar och kollektivavtal – inte om det står LO, TCO, Saco eller något annat på dörren till fackexpeditionen.