I våras fylldes sociala medier med unga kvinnor som berättade varför de hellre möter en björn än en man när de går ensamma hem på kvällen.
NSD skriver idag om Therese och hennes dotter i Sikfors som hamnar 15 meter från en björn. Therese beskriver paniken och hur hon reflexmässigt ”gör alla fel” när hon skriker och rusar därifrån.
Jag kan inte föreställa mig fasan. Utan tvekan är det både skräckinjagande och på riktigt livsfarligt att hamna så nära en björn.
Så varför säger då så många unga kvinnor att de hellre möter en björn än en man?
Antagligen av det enkla skälet att risken att möta en man som våldför sig på en är betydligt större. Enligt BRÅ anmäldes det under förra året 24 278 sexualbrott i Sverige, varav 9 476 rubricerades som våldtäkt. Snittet vad gäller björnattack mot människa är sedan länge en per år.
Jag gissar att de unga kvinnor som varit mest aktiva i björn vs. man på sociala medier till övervägande del aldrig varit i närheten av Sikfors.
Högst troligt bor de i stället på platser där risken att möta en björn är exakt noll. De måste aldrig, som Therese, läsa in sig på hur man ska agera om en björn korsar ens väg.
Oavsett den lite fåniga och storstadscentrerade frågan så sätter debatten fingret på något viktigt – unga kvinnors befogade rädsla för män.
I trådarna på sociala medier försvarar sig kvinnorna med träffsäkra argument som ”Björnen skulle inte njuta av att skada mig.” ”Björnen skulle inte skylla på mina kläder.” ”Björnen skulle inte säga till alla sina vänner att jag tyckte om det.”
Bianca och Tiffany Kronlöf beskriver väl normaliseringen och internaliseringen i en av de bättre låtarna från första säsongen av Full Patte på SVT:
”Jag vill inte vara rädd för min bror. Men du måste fatta din position. Jag är uppfostrats till att vara rädd för dig och vårt offentliga rum tillhör dig mer än mig.
Om natten håller vi nycklarna mellan fingrarna som man lärt sig. För, om eller när det händer kommer det vara värt det. 98% av allt sexuellt våld utövas av män, så vad tror du går genom mitt huvud när du tafsar på krogen.
Jag är uppfostrad till att vara rädd för dig och lagen visar du kan göra vad du vill med mig.”
Utan tvekan finns det goda skäl för kvinnor att vara rädda för att möta en man när vi går ensamma hem.
Vi måste hålla oss rimligt nyktra, lägga pengar på taxi, se till att ha batteri kvar i telefonen, välja den upplysta omvägen och hålla nycklarna i handen. De flesta säkerhetsåtgärder tänker vi inte ens på att vi gör. De bara sker helt naturligt som andra inlärda beteenden.
Och nej, inte alla män är farliga – absolut inte. De allra flesta är goda. Men, som Kronlöfs beskriver, drabbas också de av att kvinnor måste vara rädda.
För de allra flesta kvinnor är sexuellt ofredande och sexualiserat våld ett reellt hot, till skillnad från björnattacker. Det är inte konstigt att man är mer rädd för män än för björnar.
Med det sagt: Jag skulle aldrig vilja möta en björn.