"Att våga ändra åsikt visar att man är klokare idag än igår. " Så formulerade sig Winston Churchill en gång i tiden.
Vidare konstaterade denna legendariska brittiska premiärministern att det bara är "fanatiker som aldrig byter åsikt".
Det är ord som kan vara bra att ha med sig när Sverige – och i synnerhet svensk socialdemokrati – tycks vara på väg att ändra kurs i säkerhetspolitiken.
Socialdemokrater har i alla tider kunnat bli väckta mitt i natten och blixtsnabbt kunnat ge besked om partiets politik: "Den militära alliansfriheten tjänar oss väl." Men efter det som skedde 24 februari – det vill säga Rysslands fruktansvärda angrepp på Ukraina – omprövas nu denna gamla tes.
I en ledare 20 april utvecklade Anders Lindberg, politiska chefredaktör för Aftonbladet (ob S), varför han själv och tidningen ändrat åsikt. Numera anser Aftonbladet att Sverige bör gå med i den västliga försvarsalliansen Nato tillsammans med Finland.
"Jag ser inte hur Sverige och Finland ska kunna garantera vår säkerhet utanför Nato när Ryssland 2022 är berett att helt oprovocerat starta ett fullskaligt anfallskrig mot ett militärt alliansfritt grannland", skriver Lindberg.
I samma banor resonerar allt fler socialdemokrater, inklusive en växande folkopinion i både Sverige och Finland.
Det har dessutom länge varit tydligt att Vladimir Putin har ambitioner som sträcker sig bortom Ukraina. I tidskriften Axess beskriver militärhistorikern Lars Gyllenhaal de ryska stormaktsdrömmarna om att skapa ett "Eurasien" som sträcker sig hela vägen från Lissabon till Vladivostok.
"Priset för att försöka ta över någon del av Sverige behöver bli högre. Kan vi göra Sverige oätligt minskar vi risken för att kriget sprider sig till vårt ansvarsområde", lyder hans slutsats.
Vi var många som hoppades – en del längre än andra – att Ryssland skulle gå i en demokratisk riktning efter Sovjetunionens fall.
Men tyvärr har Ryssland utvecklats till något annat – till en auktoritär gangsterstat som struntar i folkrätten, angriper demokratier, ljuger och bedriver krig med förödande konsekvenser för hela Europa.
Det går inte längre att ha en vettig dialog och ett normalt utbyte med detta land. Det är ett hot mot oss alla och demokratin i Europa.
Det är också den dystra bakgrunden till den säkerhetspolitiska omprövningen och till att Sverige och Finland inom några månader kan vara fullvärdiga medlemmar av Nato för att kunna ta del av säkerhetsgarantierna i artikel 5.
Demokratierna i Europa måste kunna försvara sig mot ett aggressivt och oförutsägbart Ryssland. Och Nato är (med sina fel och brister men också många förtjänster) det alternativ och den gemensamma säkerhetsstruktur som står till buds i denna osäkra tid.