Weeping Willows har dukat upp till fest förut och det här året har julbordet kryddats med stråkar, blåssektion och Lisa Nilsson. Saftigt, lyxigt och utsökt. I stället för skumtomtar och sprakande must erbjuds honung från Weeping Willows egna bikupa till försäljning i foajén.
När den relativt mogna publiken slagit sig ner på någon av de tusentalet stolarna i arenan behövs inga servetter i famnen, däremot näsdukar för kinden.
Södermalms-bandet har tagit rollen som de sorgsna apostlarna med de mäktiga låtarna och med Lisa Nilsson vid sin sida är det svårt att peta ner dem från toppen av önskelistan. Låtvalen går från John Prines "Christmas in prison" och Bee Gees "First of May" till egna "Christmas time is here again" och "Love will find a way".
Det behövs inga Disney-granar eller krystade rim för att uppskatta detta.
"Broken promise land" och "100" är kanske inte särskilt juliga, men det är inte Kalles husvagnssemester eller "Kan du vissla Johanna?" heller och hitlåtarna drar ner störst applåder under kvällen.
Det är ett sådant delikat julbord där finsmakaren kan sitta länge och njuta av en välbalanserad upplevelse, fri från sockerchock och sprängfyllda tomtebukar.
På tal om magar: Att Lisa Nilsson hade mage att lämna en lapp i Weeping Willows loge för fyra år sedan med idén att turnera ihop var ett tecken på god smak. Att Weeping Willows sedan hade mage att ta den skämtsamma lappen på allvar och erbjuda henne en plats i ensemblen talar för deras aptit på mer efter alla framgångsrika julturnéer.
I ett mellansnack berättar Lisa Nilsson om ett panikartad Tinder-försök strax innan tolvslaget på nyårsafton och kvällen i Luleå är den diametrala motsatsen till hetsigt svajpande efter snabba tillfredställelser. “Christmas time has come” är i stället trygga händer med mobilen undanstoppad i garderoben och ett huvud mot axeln.
Det är paketet som slagits in med gamla tidningar och återanvända snören. Varm glögg för frusna fingrar. Strålande stjärnor på en mörk himmel.
En god jul utan att bli proppmätt.
Recension
“Christmas time has come” (Weeping Willows och Lisa Nilsson)
Luleå Energi Arena, torsdag 19.00
Längd: Två timmar.
Publik: Tämligen fullsatt i en tämligen stor baskethall.
Bäst: "O holy night/O helga natt" med pedal steel och stråkar, Magnus Carlson och Lisa Nilsson. En klassiker har fått en ny klassiker.
Sämst: Trots välrepeterade mellansnack känns det något stelt mellan låtarna.
Betyg: 4