Tanken med spelningarna på de olika mindre platserna runt om i centrala Luleå var att locka besökare till att uppleva de mer lokala akterna. Visst är det en fin tanke, men i praktiken så hintar Jimmy Saints spelning på Still om att publiken som tar sig in till spelningen inte är ute efter att höra akustisk musik. Ölglas som klirrar och högt diskuterande människor dränker Jimmy Saints röst och gör det mer än ofta svårt att höra vad han sjunger.
LÄS MER: Snabbguide – håll koll på festivalutbudet i Luleå
Kvällens spelning är bra, det är det. Han framför bland annat låten “A Letter” som han tävlade med i P4 Nästa. Det är kvällens starkaste låt och med den kan Jimmy Saint ge publiken det som han är bäst på att ge. En röst som darrar av nerv och en musikalisk ljudbild som bekräftar vilken gitarrist han är.
LÄS MER: Markus Krunegårds hemliga uppvärmning i Luleå
Att han har talang finns det inga tvivel om då han gått från att vara gitarrist i hardcorebandet Raised Fist till att stå på egna ben. Han har en otroligt stark men samtidigt sårbar röst som trots publikens ofokuserade blickar ändå tränger igenom och gör att de som upplever konserten på plats hajar till. Trots det krävs mer för att publikens intresse skall ligga kvar och jag hade önskat fler energifyllda låtar. “Jag har kommit till min sista låt, allt bra har ett slut. Det är en ballad, en känslofylld sådan”, säger han och avslutar kvällen med nedstämda toner som gör att han göms bakom alla de människor som gett sig ut i vimlet och som inte gett det som de skulle till artisten som stod på scen.
FLER RECENSIONER FRÅN HAMNFESTIVALEN:
"Något har hänt med The Chickpeas Band"