Det är med viss indignation och häpnad jag tar del av nyheten om Luleå kommuns representationshelg, nära halvmiljonklassen. Med 13 utsocknes gäster och ett anslag på 400 000 kronor bjöds det på lyxiga middagar, luncher, vin och underhållning. Om arrangemanget de facto gick på ovan angivna summa blir det 30 000 kronor per intressent. För resten av gratisätarna var ju representanter från Luleå. Och det var väl inte tänkt att de skulle smörjas för att få fart på Luleå, eller vad som nu egentligen var syftet med detta underliga arrangemang.
Faktum är att det mest faller ett löjets skimmer över det hela.
Skål, Niklas Nordström!
Jag undrar om du inte skulle ta och låna min mobiltelefon så att du kan gå igenom adressboken och där få lite bättre idéer på vilka utsocknes intressenter du skulle kunna bjuda hit.
Slöseriet är uppenbart. Fantasilösheten total. Vad tror man sig egentligen kunna åstadkomma? Med snittar, filéer och vitvin.
Jag har inga invändningar om Ingvar Kamprad (vilket han knappast kommer att göra) vill bjuda på storkalas för de pengar han tjänat ihop. Men med dessa sekiner är det annorlunda. Dessa 400 000 kronor var faktiskt mina. Det är jag som har betalat deras kalas.
Men man vill väl vara lite som de stora pojkarna, fördomarna om hur det ”går till i näringslivet”. Då kan jag även informera berörda parter:
Jag är näringslivet.
I 20 års tid har jag drivit företag i Luleå. Och jag skulle aldrig drömma om att söka skattepengar från kommunen för att bjuda mina intressenter på lyxmiddag. Sånt, i enklare former, betalar jag alltid själv.
Läs mer: Kulturhelg blev hockeyfest
Läs mer: Mer pengar i representation