”Rebellen” är titeln på del ett i Gustaf Skördemans serie om regenten Gustav Vasa. En berättelse om krig och svek, mord och allianser – men också om förbjuden kärlek.
Förlaget gav honom fria händer.
– Jag gillar att göra det i spänningsromanens form, med lite högt tempo. Alla de stora händelserna och personerna är på riktigt, men exakt vad de sa och hur det gick till är svårt att veta. Och jag har tänjt lite på tidsramarna, dragit ihop historien, berättar Gustaf Skördeman.
Sverige under 1500-talet var fyllt av dramatik och våldsamheter, så till den grad att Gustaf Skördeman valde att tona ner det lite i bokens handling.
– Visst finns en hel del med. Det är blodbad, halshuggningar och krig, de plundrar och bränner. Men egentligen var det ännu värre, säger han.
– Sen var det en spännande period i det stora hela, med reformationen och med nya världar som drogs in. Nationalstaten tog form, det var maktkamp inom landet, mellan adeln och kyrkan och kungen, och många fascinerande personligheter.
Den första delen utspelar sig fram till att Gustav Vasa blir vald till kung den 6 juni 1523. Del två skildrar hans liv som kung, och del tre är tänkt att handla om hans barn.
– Vi får se om det räcker med en enda del till barnen, de var ännu mer spännande. De mördade varandra, krigade mot varandra, slogs om makten, det var intriger. En dotter blev sjörövare, åkte runt i Europa och levde på lånade pengar i de olika hoven. Så materialet skulle räcka till fler än tre delar, men den ursprungliga planen är att barnen får den tredje och sista delen.
Han funderar lite och tillägger:
– Men hans barn fick ju också barn sen, så det går att fortsätta om man vill.
Det är två år sedan Gustaf Skördeman fick i uppdrag av förlaget att skriva om Gustav Vasa, men innan hann började skrev han klart den sista delen i sin trilogi om polisen Sara Nowak: ”Geiger”, ”Faust” och ”Wagner”.
– Jag började läsa på sidan om under hösten och jobbade intensivt med Gustav Vasa-historien förra våren. Sen skrev jag hela hösten och har putsat i år. Ett år var ganska intensivt, det är en tjock bok med mycket material, berättar han.
– Jag känner mig väldigt nära familjen Vasa.
Han ler åt frågan om omgivningen har tröttnat på hans Vasa-berättelser vid det här laget.
– Jag försöker att inte plåga familjen. Men så fort någon frågar kommer jag i gång, det bara väller ur mig.
Hur stort utrymme får kvinnorna i berättelsen?
– Kvinnorna tog mer plats än man kunde tro, trots att de formellt var omyndiga. I boken är det intressant att belysa detta. De måste ha make, bror eller far som förmyndare, men om de blev änkor kunde de ta mer plats. Sedan var det en del starka fruar.
Han berättar att Gustav Vasas mamma Cecilia Månsdotter drog ett stort lass, och beskriver hans moster Kristina Gyllenstierna som en imponerande kvinna, som ledde försvaret av Stockholms slott när hennes make Sten Sture den yngre dog.
– Gustav Vasas syster Margareta tar också en hyfsat stor plats. Hon var ingift i högadeln och hade en del i maktbygget, mer än man kunde tro. Men i själva krigen och slagen är det bara män.
– Men Gustav Vasas far, Erik Johansson Vasa, var en mycket brutal och korkad man. Han var högadlig men drog skam och vanära över släkten, slog till och med ihjäl folk. Sedan var han även häradshövding, så han kunde frikänna sig själv och slippa straff.
Går det att föreställa sig hur det vara att leva i Sverige på 1500-talet?
– Nej, inte fullt ut, det blir våra gissningar om hur de upplevde det. Kyrkan var stark, samtidigt fanns den gamla folktron med väsen och trolldom. I Stockholm söps det mycket, folk slog ihjäl varandra på fyllan och kom undan med böter som straff. Samtidigt kunde man bli halshuggen om man kallat Gustav Vasa för ”ko-rumpa”.
Gustaf Skördeman har också lagt till en liten twist i historien:
– Det tror inte att det finns något belagt om Gustav Vasas kärleksliv innan han gifte sig vid 35 års ålder. Det har konstaterats att Gustav Vasas far hade oäkta barn, men inget på honom själv, så jag kände mig fri att välja vad jag vill. Man kan säga att det blir en kärlekshistoria med lite förhinder. Och en kvinna tar en hyfsat stor plats i detta. Jag tänkte att hade det här varit på riktigt så hade det inte behövt ge några avtryck i historien. Så det kan vara sant, vad vet jag?
Humorn har varit återkommande i Gustaf Skördemans skrivande genom åren – så även denna gång:
– Ja, lite grann ändå. Gustav Vasa var väldigt slängd i käften och ganska rolig. Han hade en drastisk humor med vassa liknelser och ironiska kommentarer, det har jag försökt få in, framför allt i hans umgänge. Men i själva handlingen är det mer spänning.
Gustaf Skördeman har många minnen från uppväxten i Kalix.
– Det är absolut en viktig del av min identitet. Vi var en lite bohemisk familj med fem barn, våra föräldrar jobbade på folkhögskolan. Vi var ute och sprang och cyklade runt. Det var lugnt och tryggt, lite av en idyll. Jag minns snön och lekandet i det fria.
Hans plan är att få återse Norrbotten redan i år.
– Jag vill att mina barn, min fru, och min svärfar ska få se det, och jag vill själv se det igen. Så till sommaren ska vi försöka åka upp. Jag har kollat på ”streetview” på nätet och såg att de har byggt nya vägar sedan sist.