Som lärarbarn fick Gustaf Skördeman flytta runt en del under uppväxten. Sina första tio år bodde han i Kalix där föräldrarna arbetade på folkhögskolan.
– Vi bodde i en lärarbostad och sedan i en lägenhet på Riksbyggenområdet. Min lillasyster är född i Kalix, men mina äldre syskon är födda på andra orter.
Redan som liten tyckte han om att teckna.
– Det uppslukade mig, jag satt hela tiden, på nätter, kvällar och helger. Men det är själva berättandet som jag alltid har gillat mest. Jag var nog bättre på det än ritandet. Det tog många år innan jag fick något slags linje, jag ritade ganska ”krattigt”.
I tonåren och en bit upp i tjugoårsåldern ritade han mycket serier och gav ut egna serietidningar, så kallade fanzines. Men sedan slutade han tvärt.
– Efter 30 år dök det plötsligt upp igen och jag började rita skämtteckningar som jag lägger upp på Facebook och gav ut i boken ”Bit ihop”. Som gammal fanzineskapare tycker jag det är roligt att göra något eget, gå hela vägen, så att säga.
Han har jobbat som manusförfattare, producent och regissör i mer än 25 år. Första jobbet var en testplats som copywriter på en liten reklambyrå:
– Jag gjorde en tidning för studenter där jag skrev om fenomenet med alla nya tv-kanaler. Fyran var bara ett par år, trean och femman hade precis börjat. Jag tror att det var på Strix jag tyckte det var så cool stämning och tänkte ”oj, här skulle jag vilja jobba”.
Han började skicka in olika idéer, fick artiga svar och feedback, och till slut fick han napp. Sen har det rullat på.
Har du alltid varit rolig?
– Ja, jag var väl skämtaren i familjen. Inte så att jag skulle apa mig hela tiden, men jag haft svårt att låta bli att skämta. Jag tycker faktiskt att allt är roligt. Min egen personliga humor är kanske lite lätt absurd, men jag tycker om allt från svart, smart, politisk humor till Stefan & Krister.
Gustaf Skördeman har skrivit folklustspel för Eva Rydberg till Fredriksdalsteatern, och till Stefan & Krister. Han har även medverkat i Stockholm Live, men tycker att ståupp är läskigt:
– Min styrka var att jag kunde skriva bra material. Då kunde jag stå där och vara nervös och det kunde ändå gå bra för att jag hade roliga skämt.
I dagarna kommer hans debutroman ”Geiger”, en spänningsroman med förgreningar till spioneri och kalla kriget.
– Jag fick idén när jag hittade en gammal artikel som jag klippte ut från Dagens Nyheter 1986 om hur västmakterna skyddar sig inför ett tänkt kommande världskrig. De grävde ner kraftiga sprängladdningar i Europa, framför allt i Tyskland. Om Ryssland anföll skulle de själva spränga sönder en stor del av centrala Tyskland.
– Jag har sparat den i alla år, den har legat där och gnagt. För ett tag sedan fick jag starten på boken i huvudet och kände att där hade jag en historia. Sen uppstod huvudpersonen ur den.
Under uppväxten väcktes intresset för händelserna kring andra världskriget och tiden efter krigsslutet.
– Jag är född 1965 och i Kalix var det mycket militära områden och skyddsområden. Min bästa kompis pappa var militär, det var övningar, och jag läste sidorna i telefonkatalogen med rubriken ”Om kriget kommer”. Det präglade hela ens uppväxt och har alltid fascinerat mig. Det har legat och bubblat i bakhuvudet.
Gustaf Skördeman har arbetat med skrivandet under hela sitt yrkesliv, men att skriva en roman var något helt annat än det han har gjort tidigare:
– Fördelen är att jag har arbetsrutiner, är van att sitta vid datorn och skriva, skriva, skriva. Sen är berättandet ett annat, att komma in i tänkandet och att tänka på ett annat sätt. Det har varit underbart att upptäcka en ny värld och öva på den.
Han skrattar till och berättar om hur omställningen kunde yttra sig:
– Jag märkte att jag ville skriva ”paus” och ”hon tittar på honom”, scenanvisningar som inte riktigt funkar i skönlitterärt skrivande. Jag ville försöka rytmisera, men det blev inte samma sak, så jag fick hitta andra sätt.
Hans drivkraft genom livet har varit lusten att berätta, och han uppskattar variationen i arbetet:
– I ”Parlamentet” börjar vi om varje vecka, tänker ”okej, vad har hänt den här veckan”, bestämmer ämnen, sätter ihop och spelar in, klipper ihop och skickar ut samma vecka. När jag skriver en dramaserie kan det gå flera år till den kommer ut. Det är kul att växla.
Han tystnar och tillägger:
– När jag skriver får jag utlopp för allt som rör sig i skallen.